• Liten presentation av mig – Vi har bara idag!

    Hej och välkomna hit alla nya som hittat till min blogg samt instagramsida under de senaste dagarna. Vi börjar bli många vilket är jätteroligt. Min instagram @hannaw.se hittar du här. Till dig som är ny läsare kommer jag göra en liten kort presentation av mig och berätta om varför jag för snart två år sedan startade denna blogg samt instagram.

    Tanken med bloggen och instagramsidan är att skapa som ett magasin att bläddra i med en blandning av inredning, trädgård, recept och lite familjeliv. Jag vill ge tips och inspirera. Framför allt vill jag visa er att det går att vända motgångar i livet till något bra. För 4 år sedan fick jag en kronisk reumatisk sjukdom. I samband med det bestämde jag mig för att anpassa mig lite lagom men aldrig låta detta bli mitt liv. Att se allt jag kan göra istället för vad jag inte kan göra har varit en nyckel för mig. Jag började fotografera viket har varit till stor hjälp. Idag frilansar jag som fotograf med produktfoton för hemsida och instagram. Jag jobbar även heltid som musiklärare samt med skolutveckling. I uthuset händer det att jag har kranskurser. Man kan nog säga att jag är en kreativ person med många idéer. Gift med Erik och tillsammans har vi barnen Love och Noah.

    Jag vill uppmuntra dig som är i en situation i livet där du inte mår bra. Det kan vara sjukdom, besvikelser, negativ stress, sorg o.s.v. Det finns så mycket i livet att upptäcka och livet blir alldeles underbart om vi bara ser och tar emot av de skatter som livet ger.

    Om du vill läsa mer om min resa och mina tankar så finns dessa inlägg till dig:

    Del 1 När livet vänder – Att leva med en autoimmun sjukdom hittar du här: 

    Del 2 ”Tror du att jag kommer bli frisk?!” hittar du här: 

    Del 3 Att vända svårigheter i livet till något positivt hittar du här: 

     15 tips till dig som lever med sjukdom eller har fastnat i negativa tankemönster samt 15 specifika  tips till dig som lever med Sjögrens Syndrom. Du hittar inlägget här:

    Del 5 Frågeinlägg om autoimmuna sjukdomar samt att möta svårigheter i livet. Du hittar inlägget här: 

    Om jag kan hjälpa en enda person så är jag oändligt lycklig. Livet på jorden är inte alltid enkelt att leva och ibland behöver vi någon eller något som pushar oss i rätt riktning så att vi kan navigera. Tro, hopp och kärlek är den grund jag väljer att stå på! Hoppas du kommer trivas här inne! Jag är så glad att du hittat hit! Bilden är från växthuset i somras och visar var jag hämtar min energi. I trädgården bland blommorna och med min kamera! Det är märkligt att fotograferandet har hjälpt mig så mycket. När jag fotograferar försvinner ledvärken. Det hela har resulterat i 25ooo bilder på två år. Nu har jag hittat en plats att ha mina bilder och få möjlighet att skriva texter till. Hoppas min blogg och instagramsida kan glädja någon som befinner sig i uppförsbacke i livet.

    Idag lever jag livet mycket långsammare. Jag jobbar heltid men på min fritid har jag prioriterat om en hel del. Jag kör inte längre på i 110. Planerar in vilodagar efter trevliga sociala event. Jag är kanske inte med på allt. Ibland tackar jag nej men det känns ok. Jag har fått så mycket annat. Jag har upplevt saker som jag kanske aldrig skulle ha fått uppleva då jag levde mitt liv så snabbt. Nu ser jag gärna på när fåglarna bygger sina bon eller följer plantorna när de växer från frö. Jag känner pionernas doft och vinden i mitt hår. Jag känner ingen oro för framtiden. Ingen vet vad morgondagen har att ge. Vi har bara idag. Utmaningen blir att ta vara på dagen på bästa sätt och välja glädjen. För livet på jorden har sina uppförsbackar. Tyvärr är det så. Då gäller det att vi kan navigera.

    Många kramar till dig och tack för att du tittar in här. Imorgon bjuder jag på ett enkelt och gott brödrecept som jag tror du kommer gilla!

    Kramar / Hanna W

  • Mellan körsbärsblommor och hästhagar – Våren, en lycklig tid för alla?

    Vilken underbar tid det är nu. Önskar man bara kunde stanna tiden! De vackra rosa japanska körsbärsblommorna fullständigt fyller oss med lyckliga vårkänslor. Dofterna, förväntan och pirret ni vet. Dagliga promenader är det bästa just nu. Jag vill inte missa någonting.

    Samtidigt vet jag att du finns här som kanske inte upplever de lyckliga vårkänslorna just nu och jag tror är viktig att prata om.

    Jag vet att flera av er läsare kämpar med saker i livet. Sjukdom, sorg, stress, saknad, tomhet. När de känslorna är närvarande kan våren kännas svår att ta in. Man känner sig kanske inte som en del av den riktigt. Man borde vara så glad och fylld av vårkänslor men istället kanske man bara vill dra sig undan och glömma våren. Till dig som kämpar vill jag bara säga att du inte är ensam. Jag har fått många meddelanden med människor i just din situation. Det är ok att inte ha de vårkänslor som man kanske tror förväntas av oss men våren kommer i alla fall. Jag tror verkligen att den kommit för att väcka liv i oss och för att hjälpa oss genom det svåra i livet. Den vill tala om att ”jag” är här även om du är ledsen. Sätt dig under mina körsbärsblommor och bara vila. Naturen är fantastisk och läkande och även om det inte känns så just nu så försöker den leta sig in i ditt hjärta och göra det lite ljusare och lite lättare. Naturen är skapad just på det sättet. Det är meningen med att vi har vår natur. Den är skapad för oss för att vi ska få vila och för att vi ska hitta glädje. Det tror i alla fall jag!

    Det här är en bild från förra året i Maj. Våra höga bigarråträd i full blom. De är fyllda med knoppar nu som bara väntar på att få slå ut.

    Igår var jag och besökte världens sötaste mjukaste lilla häst. Den kan verkligen omfamna våren. Rullar runt i det bleka vårgräset och gör små skutt över vårbäcken i hagen. Så bekymmerslös, så lugn, så full av liv och så fri!

    Var rädd om dig!

    Många kramar / Hanna W

     

     

  • Tankar inför 2019

    Hej!
    Börjar det nya året med en oreo chokladtårta . Visst ska det väl firas att vi har ett nytt år?! 😉

    En del pratar om nyårslöften, mål och att bli den bästa versionen av sig själv. Jag tänker mest att jag önskar att alla nära och kära ska få må bra. Det känns som det allra viktigaste. Jag tänker också att vi alla är olika. För några av er skulle ett mål för det nya året helt enkelt kunna vara att INTE sätta upp några mål. Kanske du pressat dig alldeles för hårt alldeles för länge och försökt att göra alla glada försöka leva ett nästintill perfekt liv i alla avseenden. För några av er kanske det är så att små uppnåliga mål kan skapa glädje och motivation och för några av er kanske det bästa är mål man inte tror man kan klara av för att peppa sig själv att nå något man länge längtat efter. Det går inte att säga vad som är rätt eller fel. Det viktigaste tror jag är att vi lär känna oss själva för att veta vad vi mår bra av. Det som är rätt för någon annan kanske inte är det rätta för dig.

    Själv är jag en sådan som mår bra och blir motiverad av att ha små mål. Inför 2019 har jag därför satt upp följande mål:

    1. Jag vill ha massor av familjetid och gärna semestra tillsammans.

    2. Jag vill lära mig att ljussätta med fotolampor när jag fotograferar särskilt om det är mörkt inomhus. Jag vill också lära mig att ljussätta för att skapa olika effekter i foton. Jag fick fotobelysning i julklapp så jag är superladdad för detta :).

    3. Jag vill skriva. Jag vill skriva en artikel som vänder sig till de som lever med autoimmuna sjukdomar, andra sjukdomar eller negativa tankar. Jag vill få möjlighet att hjälpa andra och använda de erfarenheter jag har.

    4. Jag vill gräva en ny rabatt. En ny Dahliarabatt. Ett litet problem bara… Mannen tycker liksom att jag har tillräckligt många rabatter och barnen tycker vi ska bygga en utomhusskateramp i trädgården istället… Erik tycker att om jag gräver en ny rabatt borde jag kanske lägga igen en annan så det inte blir så mycket jobb för mig. Han har väl kanske rätt men han har ju inte riktigt förstått att det inte går att ha för många rabatter 😉 Här gäller det att hoppas på att han inte läser detta och helt enkelt lägga fram det bra! 😉

    5. Jag vill jobba med en till talangjakt på teatern för ungdomar och fördjupa mig i stresshantering för lärare när jag arbetar med skolutveckling.

    6. Jag vill fortsätta att leva livet fullt ut och njuta av varje årstid. Jag vill hjälpa och inspirera men också leva ett liv utan stress i ett lagomt tempo 🙂

    Det var nog allt 🙂

    Jag är mer än nyfiken på vad ni har för mål inför det nya året. Kan tänka mig att många av er har mål som man helst håller för sig själv. Så är det ju med mig med. Visst har jag några privata/hemliga mål såklart. Det ska man ha tycker jag!

    Glöm inte att du är värdefull och fantastisk med eller utan mål 🙂

    Till veckan tänkte jag ge er recept på en god soppa samt inspiration till den vackraste vårbukett jag vet om.

    Kramar / Hanna W

     

  • Att sova över hos en kompis för första gången

    Lillhjärtat vandrandes med två av sina kära gosdjur.

    Så kommer den där dagen då frågan kommer ”får jag sova över hos min kompis”? Liten blir stor. Det där med att sova över. Så pirrigt och spännande och väskan packas full med alla favoritgosdjur. Att få höra godnattsaga av någon annans förälder, att äta samma frukost som kompisen. Kommer vi prata hela natten? Kanske inte sova alls? Det pirrar i magen.

    När är barnen egentligen stora nog att sova över hos kompisen?

    Tidigare kanske barnet endast sovit över hos mormor/morfar eller farmor/farfar eller tillsammans med föräldrarna hos deras vänner. Nu är det nästa steg. Att ensam sova hos en vän. Jag tror egentligen inte det finns en ålder som är rätt. Jag tror verkligen det är olika från barn till barn och att de mognar olika snabbt. Det måste få gå i deras takt och när de är redo så är de redo. Inget man kan stressa fram. Kanske är just tanken på att kanske sova över det som är spännande och sedan när det väl kommer till kritan kanske man längtar hem och vill sova i sin egen säng.

    Våra barn har varit ca 7 år när de sovit över hos en kompis ensamma första gången. Det har varit kompisar där vi känner föräldrarna och det har fungerat jättebra. Igår hade Love en sovkompis hemma. Grannpojken sov över. Love har en hög säng med koja över så det är nästan som en våningssäng och går lätt att bädda till två sängar. Det tisslades och tasslades från barnrummet på övervåningen och efter ca en timme hörde jag små barnfötter tassa ner för den knarrande gamla trätrappen. ”Vi kan inte sova”. ”Det är för trångt och för varmt”. ”Vi får inte plats”. Pojkarna hade tydligen tagit beslutet att sova i samma säng och att låta bådas alla miljarder gosdjur sova tillsammans med dem. Inte så konstigt att det var trångt och varmt 😉 Väl tillbaka i sina sängar igen somnade de på fem minuter!

    Ha en fin Torsdagskväll. Imorgon är det Fredagspepp och vi ska ha 20 barn på barnkalas… Önska mig lycka till..:)

    Kramar / Hanna W