• Årsresumé 2020 – Foton och text från året som varit

    Januari

    Året startar med vårens älsklingsblommor. På bilden ser ni våranemoner. På något sätt tror jag att det är vår efter nyår. Vi åker snowboard i vackra Vemdalen hela familjen.

    Jag lagar vegetarisk Carbonara och rustar sovrummet.

    Februari

    Pojkarna fyller år och vi har kalas för släkten. På avstånd hör vi om Corona men det känns långt borta. Vi bakar triangelbröd, lagar värmande soppor och åker Snowboard på helgerna. Huset fylls av vårlökar och jag petar ner de första fröna i jorden.

    Vår rust av sovrummet blir klar och jag pyntar det med egentillverkade kransar.

    Mars

    I Mars fyller jag år och det blir det sista kalaset vi har här hemma under året. Mellofinalfest med några från släkten. Senaste gången jag kramade mina föräldrar. Vi fortsätter träffa familj och syskon men mestadels utomhus och med avstånd.

    På bloggen skriver jag om trädgårdsdrömmar och ger tips. Delar mina frölistor. Snart är Corona ett faktum och vi blir vana att lyssna till presskonferensen kl 14 varje dag för att följa utvecklingen.

    Jag gör ett fotojobb för Marc Mirren och vi börjar pyssla påsk. Det kommer bli en annorlunda påsk. Restriktionerna säger att vi inte ska samlas på samma sätt som vi brukar, inte resa o.s.v. Människor köper hem Coronaförråd ifall de skulle bli sjuka. Toalettpapper tar slut i butikerna och fabriken i lilla Edet brinner. Vissa hyllor i mataffärerna gapar tomma. Jäst är helt slut. Jag får tag på jäst via en kvinna som arbetar i matbespisningen på den skola jag arbetar. Hon hade en kompis som jobbade i en liten affär. Jag blir så glad för min påse med jäst. Vi funderar på om det ska bli en lockdown då vi hör att andra länder stänger ner. Vi förbereder oss för det och tänker att det här är nog slut till sommaren. I Litauen där min lillebror bor stänger de ner och han kan inte resa till Sverige längre.

    April

    Pelargonerna står i full blom i vårt fönster.

    Sådderna växer ock gror.

    I växthuset finns krukor  med vårlökar som tittat upp. Påsken är vacker även om den endast firas med vår familj. Mina föräldrar får en överraskning. Vi gömmer påskägg och andra överraskningar i deras trädgård som de får leta efter.

    April avslutas med körsbärsblommor i närheten av mitt jobb.

    Maj

    Älskar alla månader men älskar Maj lite, lite extra tror jag.

    Bigarråträden i vår trädgård står i full blom tillsammans med en stor hägg.

    I växthuset står mina vårkrukor i full blom. Här samsas tulpaner med narcisser.

    Precis allt är perfekt. Luften är ljum, alla vårlökar blommar ja till och med gräsmattorna blommar. Skogen är fylld av fågelkvitter och vitsippor i drivor. Man glömmer nästan Corona för ett tag. Naturens skönhet är bländande. Jag gör ett fotojobb för Gusti Leder med en älskad väska som senare blir stulen genom ett inbrott i min bil. Maj brukar vara så stressig men inte detta år. Vi hann njuta av allt samtidigt fanns oron över Corona och ens föräldrar som är i riskgrupp bakom hörnet. Saknad över de vi inte kan träffa just nu.

    Juni

    Lycklig, lycklig tid. Erik fyller år och vi firar midsommar i sommarstugan i Hälsingland. 3o grader varmt och strålande sol. Vi stannar en hel vecka.

    Lyckad loppistur i Hälsingland

    Hemma plockar vi trädgårdsbuketter och njuter av allt vackert i trädgården.

    Jag gör ett fotojobb åt Impecta

    Juli

    Vi fortsätter plocka trädgårdsbuketter och spenderar mycket tid hemma samt på sjön. Åker en sväng till lilla stugan på Öland men håller avstånd och undviker restauranger och andra liknande aktiviteter.

    Pionerna är så vackra!

    Augusti

    Kräftskiva med Eriks föräldrar i Hälsingland. Mysiga dagar.

    Det blir ett Hemma hos reportage i Trädgården som kommer ut nästa sommar.

    Tyvärr blev stylisten sjuk men fotografen kom och tillsammans spenderade vi dagen i trädgården och försökte fånga det som blommade vilket förstås blev stort fokus på dahlior. Denna sommar var ju en magisk dahliasommar och odlingarna utökades med bland annat den stora runda rabatten framför huset samt två andra snittblomsrabatter med portalgång.

    Skördetid i trädgården!

    Jag gör ett fotojobb för Aimn Sportswear

    September

    Skördetiden fortsätter

    Jag skriver en artikel till Impecta och vi njuter sensommar så länge vi bara kan.

    Oktober

    Märkligt nog blommar dahliorna hela vägen in i Oktober då hösten är varm.

    Jag gör ett fotojobb åt Navy Stories

    Gör även ett fotojobb åt Sudio.

    Alla 400 vårlökar petas ner i jorden.

    Vi firar kanelbullens dag med blomstrande bullar!

    Hortensia är en av älsklingsblommorna. Jag binder kransar av dem samt tar in torkade blommor att spara till vintern. Eterneller, harsvansar, lin m.m.

    Gjorde ett fotojobb för Dearsam

    Sista Oktober börjar julens dekorationer hemma hos oss och November blir en hel mysig månad av julpysslande. Trädgården går i vila och så gör även vi. Erik har jobbat hemifrån i många månader nu, Noah går i skolan på distans, jag åker till mina musikelever på skolan precis som vanligt och även Loves skola är öppen. Barnens aktiviteter fortsätter men är anpassade. De byter inte om i omklädningsrum när de ska spela bandy och fotboll. Trumlektionerna blir digitala.

    Jag gör ett till fotojobb för Navy Stories igen men denna gång med deras pyjamas samt kimono.

    Och ett fotojobb för Rönnehill hem och trädgård

    Och ett fotojobb för Formbar Västervik

    Pysslandet fortsätter. November är pysselmånad nummer 1.

    December

    Julens tid. Barnens bandy och fotbollsträningar stänger helt. Min skola stänger och jag har lektioner på distans. Vi förbereder oss på en jul med bara vi i familjen samt att bjuda föräldrarna i två olika omgångar på glögg i trädgården. Syskonen firar vi med digitalt. Det fungerar bra. Kurvan med antalet smittade i Sverige ser minst sagt oroande ut och sjukhusen börjar bli fulla. Vi bestämmer oss för att fokusera på allt lyckligt och känner stor tacksamhet att vi är friska och har vår lilla familj. Vi tänker på dem som förlorat anhöriga. Sorg och lycka om vartannat. Reflektioner över livet och vad som är viktigt.

    En varm start på vintern men några dagar kom en del snö. Smälte dock bort mellan omgångarna.

    Året 2020 har nått sitt slut ovh vi ser fram emot år 2021 med glädje. Har så många förväntningar på det nya året och liksom ett pirr i kroppen. Det här kommer bli bra. Jag har många planer för er här inne framöver men vill ni ha dagliga uppdateringar med foton och inspiration så kika in till min öppna instagram genom att klicka här.

    @hannaw.se

    Tack för allt. Ni är bäst! Utan er skulle det inte alls vara lika roligt att hänga här. Ser fram emot ett nytt år tillsammans med er.

    Stor Kram! / Hanna

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

  • Australien – Vårt andra hem – Del 1

    Hej

    För er som kikade in på min instagram i morse så har ni redan sett det här fotot som jag tog när vi var i Australien senast tillsammans med barnen. Det är Noah och Love på Caves beach i New Castle när vi reste längs kusten söder om Sydney. En jättefin plats där grottor leder dig ut till havet (när vattnet är lågt). Barnen älskade att smyga runt där. Tycker att bilden är talande i dessa pandemitider som hela världen befinner sig i. Ljuset i slutet av den mörka grottan. Hoppet om att allt kommer bli bra till slut. Tro, hopp och kärlek.

    Australien känns verkligen som ett andra hem för oss. Jag har tänkt att ta er med på en liten resa till landet på andra sidan jordklotet. Hoppas ni vill följa med! Här kommer del 1.

    Flytten till Australien

    För er som är nyfikna på hur vi träffades jag och Erik så kan ni läsa ett inlägg om det här. Resten av berättelsen har jag tills vidare valt att behålla för mig själv. Det jag ska berätta nu hände flera år efter det att vi träffats för första gången. Vi hade både förlovat oss, gift oss och pluggat klart. Erik på KTH i Stockholm och jag på Musikvetenskapliga institutet samt på lärarutbildningen på Uppsala Universitet.

    Det var en varm sommar som bjudit på ett riktigt stort sagobröllop med alla våra vänner och familj vid vattnet. Vi var så lyckliga. Vi hade bokat biljetter till Thailand där vår bröllopsresa skulle starta samt bokat flygbiljetter till Australien där vi skulle börja vårt liv tillsammans. Allt kändes så pirrigt, spännande och nästan overkligt. Vi hade ett helt äventyr framför oss och ingen av oss visste helt vad det skulle innebära eller hur länge vi skulle vara borta. Nu skulle vi få uppleva det äventyr vi länge längtat efter.

    Veckan i Thailand var ren semester på en riktig paradisstrand. Vi hann landa ordentligt och kunde planera så smått för Sydney. Thailand innebär inga som helst planer. Vi tog dagen som den kom och njöt av varandras sällskap, sol och god mat. En vecka senare släpade vi med oss all vår packning till planet  mot det som skulle bli vårt största äventyr någonsin!

    Vi anlände till Sydney i Augusti. En månad som kände lite som en varm svensk höst. Det var varmt i solen på dagarna men kvällarna var betydligt svalare. Alla pratade om den magiska våren som var i antågande och därefter en oändlig sommar som aldrig skulle ta slut. Som vi såg fram emot allt detta!

    Vi sökte upp en hyresvärd med siktet inställt på Bondi Beach. Den enda plats vi kände till i förväg. Vi hittade vår lägenhet nästan direkt. En liten 2 rums-lägenhet med trägolv (vilket var ovanligt) i närheten av havet. Den var omöblerad men det var inget som bekymrade oss. Vi fyndade möbler på loppis och Ikea. Loppisar fanns precis överallt. Garage sales som de hette. Ofta var det ungdomar som bott i området en kortare tid och skulle vidare mot nya äventyr. Därför sålde de vad de hade och reste vidare.

    Vår lägenhet – Gammalt foto från vårt album

    Så kom våren och värmen. Det var som den allra bästa sommar vi upplevt!

    Erik skulle göra den sista delen av sitt exjobb på Universitetet och hans projekt var spännande: Teknik och programmering möter konst. Jag började jobba deltid som lärare på olika förskolor runt om i Sydney. Jag reste med buss eller tåg de dagar jag jobbade. Efter en tid fick jag ett längre jobb på en privat förskola i närheten och där stannade jag. Det tog inte lång tid förrän vi köpt våtdräkter och surfbrädor. Stranden blev det stället där vi spenderade de flesta eftermiddagarna. Kan väl erkänna att det gick betydligt bättre för Erik än för mig med själva surfandet men det gjorde mig inget. Jag älskade stranden och att hänga med våra svenska kompisar som liksom vi var nyinflyttade. Bondi beach var full av liv. Många olika nationaliteter på ett och samma ställe och strandpromenaden var fylld av härliga restauranger, juicebarer och glasscaféer.

    Vi upplevde att människor var väldigt öppna och det dröjde inte länge förrän vi hittat ett stort kompisgäng. Det var så enkelt  att umgås med alla där. Inga krav och man tog dagen som den kom. I vårt gäng fanns människor från olika delar av världen men även många som var födda i Australien. Ofta var det knytkalas och man tog med sig vad man hade i kylen. Enkelt men väldigt mysigt. Unga människor med massor av drömmar och som vi drömde tillsammans och stöttade varandra. Det var en fin gemenskap. Som en liten familj. När man är långt borta från sin egen familj så är det så värdefullt!

    En vardag växte fram. Vi levde enkelt. Lagade mat tillsammans, hängde på stranden och på helgerna upplevde vi allt vad Sydney hade att erbjuda. Festivaler, konserter, alla platser man ville besöka och så förstås grillfester med alldeles för mycket Pavlova som efterrätt. Vi kände oss som hemma. Hur kan man inte älska Australien! Där finns ju precis allt! Från magiska stränder till ökenlandskap och äventyrliga regnskogar. Storstad och ett enormt djurliv. Här ville vi bo! Vi kunde inte komma på någonting som vi inte tyckte om med Australien.

    Bild från vårt gamla fotoalbum. Här har vi precis flyttat in i lägenheten.

    Tack för att ni följer med oss på vår lilla minnesresa till vårt Australien. Del 2 kommer inom kort!

    Kramar / Hanna

  • Avsked

    Den senaste tiden har det varit många avsked och mycket känslor. Som ni vet har jag arbetar jag med olika saker samtidigt och har olika roller i mitt jobb men en av de viktigaste sakerna jag jobbat med är att jag varit mentor åt en klass under tre år. De gick nu ut åk 9 och nu väntar nya äventyr med gymnasium och drömmar om framtida jobb och planer för dem. Det var med tungt hjärta som jag tog farväl av min fina klass. Så många minnen, lycka över elevernas framsteg och stöttning till de som inte alltid haft det så lätt. Idag är det många ungdomar som hamnat i psykisk ohälsa och jag har funnits nära både ätstörningar, ångest och andra svårigheter.

    När jag såg dem på avslutningsdagen så fint uppklädda i sina blå kåpor kastandes sina blå hattar upp i luften var det svårt att hålla tårarna tillbaka. Jag är så stolt över dem samtidigt som man fortfarande känner att några av dem skulle behöva fortsatt stöd. Avslutningstal, sånger, utdelning av diplom,  känslosamma brev och den allra vackraste bal på Högskolan fick avsluta deras tid hos oss. Överöst av de vackraste blommor, smycken och presenter vandrade jag hemåt med lycka och sorg alldeles parallellt. Två känslor som egentligen inte hör ihop men som flätas samman och förvandlas till starka minnen att förvara längst inne i hjärtat för alltid.

    Kort därefter var det dags att ta farväl av två vänner vars liv flätats samman med mitt. Shelby som efter tre år som kollega och vän flyttar från Sverige hem till Canada igen. Första gången vi sågs kände jag att jag ville visa henne Sverige och våra svenska traditioner. Jag vet själv hur det är att flytta till ett annat land utan att känna någon. Luciafirande, julmarknad, Swedish fika, köttbullemiddag, öva svenska med mina barn, Högbo Bruk och långa pratstunder om livet. Önskar dig all lycka till i livet.

    Känslomänniska som jag är tycker jag inte alls om avsked. Igår tog jag farväl av min kära mentorskollega Marie som nu flyttar mot nya äventyr. Vi har stöttat varandra i med och motgång under tre års tid och haft så galet roligt ihop. Vi stod där på bron en arbetsdag för en månad sedan. Då visste vi inte att våra vägar skulle skiljas åt. Marie sa att vi skulle släppa Puh-pinnar i vattnet som var strömt för att se vilken som kom längst. Vi letade den bästa pinnen och släppte dem samtidigt i det klara vattnet. De följdes åt länge. Ibland var min pinne först och ibland hennes men så plötsligt vek de av åt varsit håll och fastnade i varsin liten tuva av sjögräs på varsin sida av vattendraget. Vi såg dem åka in i tuvan för att sedan försvinna ur vår syn. Så vackert och sorgligt. Som om det redan var klart att två helt olika äventyr väntar oss.

    Tacksam för fina kollegor och elever i mitt liv.