• Saffranscheesecake till advent

    Hej!

    Önskar er alla en fin Fredag!

    Nu ska ni få ett tips inför Advent, Lucia, till juldessert på Julaftonen eller till kanske till Nyårsfirandet.

    Min saffranscheesecake är både enkel att göra och jättegod! Den är dekorerad med pepparkakor som vi bakat. Tycker om snöflingsformen. Här kommer receptet.

    Saffranscheesecake med pepparkaksbotten

    Ingredienser:

    3 ägg

    1 nypa salt

    2 dl strösocker

    200g philadelphiaost

    3 dl vispgrädde

    1/2 pkt Saffran

    Pepparkakor

    Till garnering:

    Pepparkakor, lingon eller delade färska fikon och physalis

    Gör så här:

    Du behöver tre rena skålar. Vitorna får inte blandas med gulor så använd olika vispar, diska dem eller använd dem till vitorna först och sedan till gulorna.

    1. Separera äggulor från vitor och lägg dem i varsin skål.

    2.Vispa vitorna tillsammans med några korn salt till fast skum med en elvisp.

    3.Vispa gulor och socker för sig poröst med en elvisp. Vispa ner philadelphiaosten mot slutet.

    4.Vispa grädden för sig i egen skål.

    5.Blanda ostblandningen, grädden och vitorna varsamt tillsammans med saffran.

    6.Bryt pepparkakor och lägg i botten på en rund springform. Häll sedan smeten ovanpå och ställ in i frysen över natten.

    7. Dekorera tårtan när du tar fram den ur frysen. Den här har jag dekorerat med pepparkakssnöflingor som jag bakat tidigare men det är också fint att dekorera med t.ex. lingon eller varför inte halverade färska fikon och physalis. Eventuellt behöver den ställas fram lite innan man ska äta den ifall den är helt genomfrusen. Det är lite olika på olika frysar har jag märkt. Idag tog vi den direkt från frysen och den var lagom mjuk.

    Gillar efterrätter som går att förbereda innan gästerna kommer. Det här är absolut en sådan! Hoppas ni får en fin helg!

    Kram / Hanna W

     

  • Lucia

    På bilden ser ni mig och lilla Nisse nere vid den frusna sjön i kvällssol

    Hej fina ni!

    Precis hemkommen från den vackra stadskyrkan som ikväll var fylld av den underbaraste sång och tusentals ljus. Jag älskar luciatraditionen och har alltid gjort. Lucia är min stora förebild. Hon står för godhet, sanning och hon brydde sig om de svaga i samhället. Hon var en stark kvinna. I vår tid behövs lite mer av Lucia och ljuset hon sprider. Jag tänker på all den kärlek som faktiskt finns bland oss människor. Så många som vill hjälpa. Så många som vill lyssna och vara ett stöd för någon annan. Alla kan vi bidra på vårt eget sätt till att göra världen lite bättre.

    Luciaminnen

    Som barn och långt upp i tonåren var jag med i Kulturskolans kör och de olika stämmorna till Luciasångerna är fortfarande kvar i minnet. Tidiga, mörka, kalla morgontimmar när vi lussade i Stadskyrkan, alldeles för mycket dextrosol, doftande lingonkransar, kanalljus, lockigt hår och tända ljus. Min favoritsång är en solosång jag sjöng som heter just Lucia ”Från fädernas gråa tider, i heligt ärende sänd. På frusna vägar hon sprider sin sällsamma ljuslegend…” Som vi såg upp till Lucian i kören. Hon var en av de äldsta i kören och hade en röst så varm och vacker att man bara ville gråta när hon spred all härlig julkänsla.

    13 December föddes min lillebror

    Min lillebror föddes på Lucia. Han som var så högt önskad att han var med på min önskelista till varje jul och födelsedag. Ja det var faktiskt så. Jag har alltid tyckt om barn och trots att jag hade tre systrar så önskade jag mig ett syskon till. Det var det enda jag önskade mig så gissa om jag blev glad när han föddes. Mamma har berättat att det var luciatåg på sjukhuset när vår lilla stjärngosse föddes. Han som stod där med sin stjärna i handen varje jul tillsammans med Kulturskolans kör. Pojken med änglarösten sjungandes Stjärngossens visa.

    Berättelsen om Lucia

    Jag arbetar bland annat som musiklärare och har haft luciatåg under många år. Barnkörer och ungdomskörer. Det händer något alldeles speciellt när de står där med alla tända ljus. Deras ansikten strålar. Kanske känner de av Lucias viktiga budskap. Jag brukade läsa för dem i min stora berättarbok. Berättelsen om Lucia som skulle bli bortgift mot sin egen vilja. Lucia som tog bröllopspengarna och gav till de fattiga. Hennes blivande man och soldaterna som försökte döda henne. De tyckte att hon gjorde fel val och de accepterade inte hennes kristna tro. I berättelsen står det att de försökte bränna Lucia på bål men att elden inte kunde skada henne. Sorgligt nog dödades hon med svärd.

    Lucias röda band påminner om att hon fick dö för att hon stod upp för de svaga och för hennes tros skull. Lucias ljus i håret påminner oss om ljuset som kommer tillbaka igen. Hon kommer under den absolut mörkaste tiden på året. Hon ger oss hopp. Var hälsad Sankta Lucia.

    The tradition of Lucia in English 

    Lucia is a Saint who cared for the weak ones and the poor ones in the society. She was a christian and she wanted to make her own choices in how to live her life. The legend tells us that her parents wanted her to get married to a man that she did not love. She took the money for the wedding and gave it all to the poor. Her future husband and his soldiers tried to kill her by burning her at a stake but the fire could not touch her. It could not harm her. Sadly they killed her with a sword.

    Lucia has a red ribbon around her waist. It is a symbol of how she died with the sword. She has candles in her hair to remind us that the light will come back. It´s really dark and cold in Sweden right now but the candles give us hope. Lucia is a role model. A strong women. A women that believed in helping others. We need the light of Lucia in our world today. We can all keep her memory alive by helping and caring for others.

    I wish you a wonderful evening! Love / Hanna W

     

  • Avsked

    Den senaste tiden har det varit många avsked och mycket känslor. Som ni vet har jag arbetar jag med olika saker samtidigt och har olika roller i mitt jobb men en av de viktigaste sakerna jag jobbat med är att jag varit mentor åt en klass under tre år. De gick nu ut åk 9 och nu väntar nya äventyr med gymnasium och drömmar om framtida jobb och planer för dem. Det var med tungt hjärta som jag tog farväl av min fina klass. Så många minnen, lycka över elevernas framsteg och stöttning till de som inte alltid haft det så lätt. Idag är det många ungdomar som hamnat i psykisk ohälsa och jag har funnits nära både ätstörningar, ångest och andra svårigheter.

    När jag såg dem på avslutningsdagen så fint uppklädda i sina blå kåpor kastandes sina blå hattar upp i luften var det svårt att hålla tårarna tillbaka. Jag är så stolt över dem samtidigt som man fortfarande känner att några av dem skulle behöva fortsatt stöd. Avslutningstal, sånger, utdelning av diplom,  känslosamma brev och den allra vackraste bal på Högskolan fick avsluta deras tid hos oss. Överöst av de vackraste blommor, smycken och presenter vandrade jag hemåt med lycka och sorg alldeles parallellt. Två känslor som egentligen inte hör ihop men som flätas samman och förvandlas till starka minnen att förvara längst inne i hjärtat för alltid.

    Kort därefter var det dags att ta farväl av två vänner vars liv flätats samman med mitt. Shelby som efter tre år som kollega och vän flyttar från Sverige hem till Canada igen. Första gången vi sågs kände jag att jag ville visa henne Sverige och våra svenska traditioner. Jag vet själv hur det är att flytta till ett annat land utan att känna någon. Luciafirande, julmarknad, Swedish fika, köttbullemiddag, öva svenska med mina barn, Högbo Bruk och långa pratstunder om livet. Önskar dig all lycka till i livet.

    Känslomänniska som jag är tycker jag inte alls om avsked. Igår tog jag farväl av min kära mentorskollega Marie som nu flyttar mot nya äventyr. Vi har stöttat varandra i med och motgång under tre års tid och haft så galet roligt ihop. Vi stod där på bron en arbetsdag för en månad sedan. Då visste vi inte att våra vägar skulle skiljas åt. Marie sa att vi skulle släppa Puh-pinnar i vattnet som var strömt för att se vilken som kom längst. Vi letade den bästa pinnen och släppte dem samtidigt i det klara vattnet. De följdes åt länge. Ibland var min pinne först och ibland hennes men så plötsligt vek de av åt varsit håll och fastnade i varsin liten tuva av sjögräs på varsin sida av vattendraget. Vi såg dem åka in i tuvan för att sedan försvinna ur vår syn. Så vackert och sorgligt. Som om det redan var klart att två helt olika äventyr väntar oss.

    Tacksam för fina kollegor och elever i mitt liv.