• Mellan körsbärsblommor och hästhagar – Våren, en lycklig tid för alla?

    Vilken underbar tid det är nu. Önskar man bara kunde stanna tiden! De vackra rosa japanska körsbärsblommorna fullständigt fyller oss med lyckliga vårkänslor. Dofterna, förväntan och pirret ni vet. Dagliga promenader är det bästa just nu. Jag vill inte missa någonting.

    Samtidigt vet jag att du finns här som kanske inte upplever de lyckliga vårkänslorna just nu och jag tror är viktig att prata om.

    Jag vet att flera av er läsare kämpar med saker i livet. Sjukdom, sorg, stress, saknad, tomhet. När de känslorna är närvarande kan våren kännas svår att ta in. Man känner sig kanske inte som en del av den riktigt. Man borde vara så glad och fylld av vårkänslor men istället kanske man bara vill dra sig undan och glömma våren. Till dig som kämpar vill jag bara säga att du inte är ensam. Jag har fått många meddelanden med människor i just din situation. Det är ok att inte ha de vårkänslor som man kanske tror förväntas av oss men våren kommer i alla fall. Jag tror verkligen att den kommit för att väcka liv i oss och för att hjälpa oss genom det svåra i livet. Den vill tala om att ”jag” är här även om du är ledsen. Sätt dig under mina körsbärsblommor och bara vila. Naturen är fantastisk och läkande och även om det inte känns så just nu så försöker den leta sig in i ditt hjärta och göra det lite ljusare och lite lättare. Naturen är skapad just på det sättet. Det är meningen med att vi har vår natur. Den är skapad för oss för att vi ska få vila och för att vi ska hitta glädje. Det tror i alla fall jag!

    Det här är en bild från förra året i Maj. Våra höga bigarråträd i full blom. De är fyllda med knoppar nu som bara väntar på att få slå ut.

    Igår var jag och besökte världens sötaste mjukaste lilla häst. Den kan verkligen omfamna våren. Rullar runt i det bleka vårgräset och gör små skutt över vårbäcken i hagen. Så bekymmerslös, så lugn, så full av liv och så fri!

    Var rädd om dig!

    Många kramar / Hanna W

     

     

  • Lucia

    På bilden ser ni mig och lilla Nisse nere vid den frusna sjön i kvällssol

    Hej fina ni!

    Precis hemkommen från den vackra stadskyrkan som ikväll var fylld av den underbaraste sång och tusentals ljus. Jag älskar luciatraditionen och har alltid gjort. Lucia är min stora förebild. Hon står för godhet, sanning och hon brydde sig om de svaga i samhället. Hon var en stark kvinna. I vår tid behövs lite mer av Lucia och ljuset hon sprider. Jag tänker på all den kärlek som faktiskt finns bland oss människor. Så många som vill hjälpa. Så många som vill lyssna och vara ett stöd för någon annan. Alla kan vi bidra på vårt eget sätt till att göra världen lite bättre.

    Luciaminnen

    Som barn och långt upp i tonåren var jag med i Kulturskolans kör och de olika stämmorna till Luciasångerna är fortfarande kvar i minnet. Tidiga, mörka, kalla morgontimmar när vi lussade i Stadskyrkan, alldeles för mycket dextrosol, doftande lingonkransar, kanalljus, lockigt hår och tända ljus. Min favoritsång är en solosång jag sjöng som heter just Lucia ”Från fädernas gråa tider, i heligt ärende sänd. På frusna vägar hon sprider sin sällsamma ljuslegend…” Som vi såg upp till Lucian i kören. Hon var en av de äldsta i kören och hade en röst så varm och vacker att man bara ville gråta när hon spred all härlig julkänsla.

    13 December föddes min lillebror

    Min lillebror föddes på Lucia. Han som var så högt önskad att han var med på min önskelista till varje jul och födelsedag. Ja det var faktiskt så. Jag har alltid tyckt om barn och trots att jag hade tre systrar så önskade jag mig ett syskon till. Det var det enda jag önskade mig så gissa om jag blev glad när han föddes. Mamma har berättat att det var luciatåg på sjukhuset när vår lilla stjärngosse föddes. Han som stod där med sin stjärna i handen varje jul tillsammans med Kulturskolans kör. Pojken med änglarösten sjungandes Stjärngossens visa.

    Berättelsen om Lucia

    Jag arbetar bland annat som musiklärare och har haft luciatåg under många år. Barnkörer och ungdomskörer. Det händer något alldeles speciellt när de står där med alla tända ljus. Deras ansikten strålar. Kanske känner de av Lucias viktiga budskap. Jag brukade läsa för dem i min stora berättarbok. Berättelsen om Lucia som skulle bli bortgift mot sin egen vilja. Lucia som tog bröllopspengarna och gav till de fattiga. Hennes blivande man och soldaterna som försökte döda henne. De tyckte att hon gjorde fel val och de accepterade inte hennes kristna tro. I berättelsen står det att de försökte bränna Lucia på bål men att elden inte kunde skada henne. Sorgligt nog dödades hon med svärd.

    Lucias röda band påminner om att hon fick dö för att hon stod upp för de svaga och för hennes tros skull. Lucias ljus i håret påminner oss om ljuset som kommer tillbaka igen. Hon kommer under den absolut mörkaste tiden på året. Hon ger oss hopp. Var hälsad Sankta Lucia.

    The tradition of Lucia in English 

    Lucia is a Saint who cared for the weak ones and the poor ones in the society. She was a christian and she wanted to make her own choices in how to live her life. The legend tells us that her parents wanted her to get married to a man that she did not love. She took the money for the wedding and gave it all to the poor. Her future husband and his soldiers tried to kill her by burning her at a stake but the fire could not touch her. It could not harm her. Sadly they killed her with a sword.

    Lucia has a red ribbon around her waist. It is a symbol of how she died with the sword. She has candles in her hair to remind us that the light will come back. It´s really dark and cold in Sweden right now but the candles give us hope. Lucia is a role model. A strong women. A women that believed in helping others. We need the light of Lucia in our world today. We can all keep her memory alive by helping and caring for others.

    I wish you a wonderful evening! Love / Hanna W