• Att hitta sin träning – I samarbete med Aimn.se

    Hej!

    Vilken fantastisk sensommardag det varit idag, 20 grader varmt och sol. Vi har hängt vid sjön och här vid ängarna. I samarbete med @aimnsportswear / www.aimn.se vill jag visa er dessa härliga träningskläder i jordfärger och samtidigt lyfta ämnet träning.

    Jag tror att träning är ett ämne som vi alla har lite olika relation till och lite olika erfarenhet av. Alla kan nog hålla med om att träning är viktigt för vår hälsas skull och att det är något vi behöver i vårt liv för att vi ska må bra. För en del är träning ett stort intresse. Man kanske sätter upp mål som man vill nå och man är med på tävlingar eller matcher. För en del är träning något som skapar stress och ångest. Man känner kanske att man inte har tid, ork, motivation eller att kroppen fixar träningen kanske p.g.a sjukdom. Just därför tror jag det är ett viktigt ämne att skriva om. Träning borde ju vara något som är rogivande och lustfyllt för alla eller hur?!

    För mig som från och till begränsas av ledvärk har det varit en utmaning att hitta rätt träningsform. När jag var ung var jag dansare och hade inga begränsningar i kroppen alls. Träningen var ren glädje och en social sammankomst med vännerna. Jag spelade också tennis och åkte snowboard. Åkte en hel del skridskor då vi hade skridskoplan alldeles intill vårt hus.

    Idag letar jag fortfarande efter rätt träningsform. Jag provar mig fram varje dag och lyssnar på kroppen. Den ena dagen fungerar styrketräning bäst medan det en annan dag blir en längre promenad. Jag talar om för mig själv varje dag att det måste få vara ok. Att det handlar om att hitta en träningsform som passar just mig just idag och att det ska vara något som jag mår bra av. Imorgon kan jag istället kanske ta en löptur eller om kroppen säger ifrån simma i en varm bassäng. P.g.a den autoimmuna sjukdom som jag har triggar träning kroppen att gå in i skov med ledvärk. Jag måste därför tänka en extra gång och prioritera min träning. Det går om man bara vill! Jag lovar!

    Oavsett hur din träning ser ut så vill jag att du ska veta att de är helt ok! Hitta något som du tycker om och håll fast vid det. Gör det till en rutin för visst finns det dagar när vi inte känner för att träna. Då är det bra med rutiner för så snart man kommer igång med sin träning så svarar ju kroppen med att utsöndra endorfiner och du blir både gladare och piggare. Motion är också stressreducerande.

    Något annat som jag tycker om är att ha träningskläder som man trivs i. Jag älskar jordfärger så detta set är helt perfekt för mig. Ribbade tights med bra och skön passform. Höga i midjan som jag tycker om. Den fluffiga jackan är underbar nu när det är lite kallare ute. Älskar dessa träningskläder som håller allt på plats men samtidigt är skönt och fint. Jag kommer återkomma med en rabattkod där du får 20% rabatt så kika gärna in till deras hemsida www.aimn.se och titta vad som finns. Där finns många olika varianter och färger.

    Kramar / Hanna

     

     

     

     

     

  • Vackra platser i Bosnien

    Hej!

    Bilresan fortsatte in i Bosnien. Utan att veta någonting alls om Bosnien körde vi längs med slingrande bergsvägar utan vägräcken och väglinjer. Kändes verkligen att man kom till ett helt annat land. Inte en människa syntes till. Trasiga hus på landsbygden och sedan efter kilometrar av skog vinodlingar. Upp för berg och nedför berg. Inte en enda rak väg kändes det som. Så plötsligt kom vi till Kravica Waterfalls mitt i skogen. Vilken otroligt vacker plats. På Instagram hittar ni film från fallen.

    Man vandrade nedför olika platåer med magisk utsikt. Fikonträd och vattenfall på rad. En del turister men inte så många. Det var ju även lågsäsong. Längst ner på stigen öppnade sig denna plats.

    Jag var bara tvungen att ta en simtur i det kalla vattnet. Iskallt verkligen men det var det värt även för en badkruka som jag. De hade byggt en restaurang vid platsen men vi hade med egen matsäck. Stannade alldeles för länge innan vi fortsatte mot staden Mostar.

    Vägen till Mostar kantades av blommande röd vallmo. Vinodlingar, skog och berg. Ungefär så. Inte en människa syntes till här heller. Anlände till Mostar på kvällen lagom för kvällsmat. Staden var otroligt mysig och även här kändes det som att resa tillbaka i tiden. En vacker stenstad med mysiga restauranger.

    Vi beställde in en stor tallrik med grillad mat och deras kebab som var mer som en gryta med ris. Hela staden hade en grilldoft och de små gatorna var fulla av glada människor med glassar i händerna som handlade från de små gatubutikerna.

    Vi köpte en liten Aladdinlampa till barnen. Så fint utsmyckad. Sedan begav vi oss till bron Stari Most som var målet med vistelsen i staden.

    Ser nästan overkligt ut att den kan hålla så som den är byggd. Så ståtlig sträcker den sig över vattnet. Vi tittade när några pojkar hoppade från den höga bron och försökte tjäna sig en slant på det.

    Bron blev förstörd under kriget men är uppbyggd igen.

    Besökte även kyrkogården Masline. En vacker och sorglig plats på samma gång. Gravstenarna står tätt uppför det branta berget och varje grav är fint utsmyckad med blommor. Stannade till vid den lilla stenängeln med halsbandet som stod där bakom en bukett av röda rosor.

    Det började bli mörkt och planen var att ta oss till Dubrovnik för att sova där. Vi hade dock inte tänkt på att de vägar vi skulle åka på skulle vara helt kolsvarta. Jag tror på riktigt att vi var rädda båda två. Branta bergsvägar utan räcken och vägstreck och så inga väglysen. Inga alls…

    Tänk om vi skulle få punktering. Ingen bensinmack fanns heller och ingen internettäckning. Vi hade laddat ner vägbeskrivningen men började känna att vi måste hamnat på några bakvägar. Vi kunde inte vända och inte välja en ny väg. Vi fick ta den vi hade laddat ner. Vi började inse att vi skulle ha åkt mycket tidigare. I efterhand har jag fått höra att på vissa ställen i bergen avråder de människor från att vandra då det kan finnas minor. Som tur var åkte vi bil och var bara på vägarna. Tror vi båda var väldigt glada och lättade när vi nådde gränskontrollen in till Kroatien igen. Här var det riktiga vägar och vi kände oss som hemma. Vi ångrar absolut inte vårt lilla äventyr men jag vill skriva detta som tips att tänka på ifall någon mer gör en liknande resa.

    Kramar / Hanna