Hej

Många tankar i mitt huvud idag. Det finns så många saker jag skulle vilja vara med på men kroppen orkar inte alltid med. Ibland går det bra och ibland tar det stopp. Det syns inte utanpå men ledvärken finns ju där varje dag. Jag försöker vänja mig vid att säga nej till saker. Det kan handla om en rolig kräftskiva med vänner som jag gärna skulle vilja vara med på men jag inser att jag måste tacka nej. Det är lätt att bara krypa ner under en filt och vara ledsen sådana dagar. Tro mig jag vet. Du som också lever med en kronisk sjukdom vet säkert precis vad jag menar. Hur kan en rolig sak få kroppen att reagera med värk och feber. Det är ju inte rätt. Det ska ju inte vara så.

Mina kollegor pratar om att springa tjejmilen men det skulle aldrig gå. Mina vänner pratar om en helgkurs i storstaden men jag måste säga nej. Kroppen tar fysisk ansträngning och stress som om det vore influensa och det triggar igång skov. Jag tror att även du som kanske har brutit ner kroppen med negativ stress under lång tid känner igen dig eller du som varit med om stor sorg. Man orkar inte men man vill så gärna och det kan kännas tomt och orättvist.

En del undrar säkert hur jag då orkar med en semesterresa, ett släktkalas eller att lägga ut så många av mina foton på hannaw.se som är min öppna sida med blogg och instagram (jag har en annan privat sida som jag väldigt sällan uppdaterar). Svaret är att fotografering fungerar som smärtstillande för mig. Det är då jag inte har ont av någon märklig anledning. Bakom kameran går jag in i min lilla värld och där finns ingen ledvärk. Märkligt men sant. Jag har just nu 21000 bilder i min kamera. Lovar att inte bombadera er med alla dem men ni förstår att det finns bilder att ta av ;). Att ha en plats att ha mina bilder är ett sätt för mig att sortera mina dem samt mina tankar, ett sätt att få utlopp för kreativitet, ett sätt att nå ut, inspirera och kunna hjälpa någon annan, ett sätt att kunna göra mina fotojobb på. För mig är det bara avkoppling och roligt.

En familjesemester utan krav blir också endast vila och återhämtning för mig. Där får jag vara precis som jag är och kan jag inte vara med på alla aktiviteter så kan jag vara med och titta på när barnen t.ex. surfar och vara en närvarande förälder vilket känns jätteviktigt för mig.

En släktfest eller tjejfest tar såklart mer på krafterna. Det kräver både planering och engagemang på ett annat sätt men det är så roligt tycker jag. Här brottas jag med mig själv. Styr jag upp något sådant följer alltid ledvärk, feber och trötthet. Det kommer efter men vet ni? Ibland får det vara värt det. Jag kan verkligen tänka så ibland. Ibland är det värt bakslagen bara jag är frisk under själva middagen. Jag vill ju vara med på det roliga samtidigt som jag vill lära mig att säga nej till en del roliga saker också och jobbar med att känna att det är ok. Det är inte enkelt.

För några år sedan trodde jag att negativ stress bara handlade om att man jobbat för mycket men idag märker jag att stress också kan vara kopplat till för många sociala kontakter och sociala event. Konstigt kanske eller så inte. Jag tror att det handlar om just det att om man har väldigt många vänner som man umgås med så kan det bli så att man känner att man inte räcker till, eller kanske inte riktigt orkar styra upp den där middagen som man egentligen vill. Man vill hinna träffa alla gärna ofta men får inte ihop det riktigt då man också vill spendera tid med familjen samt jobbar. Sociala kontakter är fantastiskt men kan också skapa stress om man inte är vaksam. Här gäller det att tänka till så att det blir sådär bra och roligt som det ju är meningen att det ska vara. Jag tror också att man kanske ska tänka till vilka man umgås med och varför. Kanske har man vänner som ger en massa positiv energi och så har man dem som man kanske är ett stöd för och hjälper. Jag tror att både och är viktigt och jag tror att balansen är jätteviktig.

Jag tror egentligen att alla människor skulle må bra av att t.ex. på helgen se till att man har en hel dag när man inte har något inplanerat. Jag tror att man mår bra av att ha vänner men kanske inte för många kontakter så att man känner att man inte hinner med sina nära vänner. Jag tror att alla skulle må bra av att ibland våga säga t.ex. ”kan vi träffas på ett café” och att det faktiskt är lika mycket värt som att man styr upp en middag. Jag tror att alla människor skulle må bra av att våga säga nej och att verkligen se till att man har minst en timmes vila efter jobbet innan man drar igång med nästa aktivitet. Jag har blivit tvungen att ändra om mitt liv. Det har inte varit lätt och det är inte lätt. Jag är inte färdig. Jag är på en resa. Jag försöker lära mig. Man måste acceptera att det får vara ok att inte orka vara med på allt. Att det är ok att bara vara och låta den tomhet som man kanske känner få bli till positiv återhämtning istället för en oro för att inte räcka till.

Förstår om det här låter lite snurrigt. Det är svårt att förklara. Det jag tror jag vill få sagt är nog mest det här:

Var vaksam på vad det är som skapar negativ stress och trötthet. Är det endast kopplat till ditt arbete eller finns det annat som hör dit. Det kan handla om relationer som man inte mår bra i, för höga krav på sig själv på sin fritid, helgstress att hinna med allt man vill och missa vilan eller helt enkelt att man har väldigt många sociala kontakter och är med på precis allt just för att det är så kul.

Vet du?!

Riktiga vänner finns kvar även om du inte orkar med så mycket som du skulle önska.

Var rädd om dig. Det finns bara en av dig.

Önskar dig en fin helg! Kramar / Hanna W

Bilderna i inlägget är från min trädgård just nu. Flox i lila och vitt blommar i rabatterna tillsammans med lila och vit hortensia, rosenvial, vita stockrosor och puderrosa rosor.