• Mellan körsbärsblommor och hästhagar – Våren, en lycklig tid för alla?

    Vilken underbar tid det är nu. Önskar man bara kunde stanna tiden! De vackra rosa japanska körsbärsblommorna fullständigt fyller oss med lyckliga vårkänslor. Dofterna, förväntan och pirret ni vet. Dagliga promenader är det bästa just nu. Jag vill inte missa någonting.

    Samtidigt vet jag att du finns här som kanske inte upplever de lyckliga vårkänslorna just nu och jag tror är viktig att prata om.

    Jag vet att flera av er läsare kämpar med saker i livet. Sjukdom, sorg, stress, saknad, tomhet. När de känslorna är närvarande kan våren kännas svår att ta in. Man känner sig kanske inte som en del av den riktigt. Man borde vara så glad och fylld av vårkänslor men istället kanske man bara vill dra sig undan och glömma våren. Till dig som kämpar vill jag bara säga att du inte är ensam. Jag har fått många meddelanden med människor i just din situation. Det är ok att inte ha de vårkänslor som man kanske tror förväntas av oss men våren kommer i alla fall. Jag tror verkligen att den kommit för att väcka liv i oss och för att hjälpa oss genom det svåra i livet. Den vill tala om att ”jag” är här även om du är ledsen. Sätt dig under mina körsbärsblommor och bara vila. Naturen är fantastisk och läkande och även om det inte känns så just nu så försöker den leta sig in i ditt hjärta och göra det lite ljusare och lite lättare. Naturen är skapad just på det sättet. Det är meningen med att vi har vår natur. Den är skapad för oss för att vi ska få vila och för att vi ska hitta glädje. Det tror i alla fall jag!

    Det här är en bild från förra året i Maj. Våra höga bigarråträd i full blom. De är fyllda med knoppar nu som bara väntar på att få slå ut.

    Igår var jag och besökte världens sötaste mjukaste lilla häst. Den kan verkligen omfamna våren. Rullar runt i det bleka vårgräset och gör små skutt över vårbäcken i hagen. Så bekymmerslös, så lugn, så full av liv och så fri!

    Var rädd om dig!

    Många kramar / Hanna W

     

     

  • Att ge av din tid – Barnen det värdefullaste vi har

    Hej!

    Idag tänker jag lite extra på min uppväxt. Min fina familj som gav mig så mycket trygghet som barn. Min mamma som valde att vara hemma med oss när vi var små. Mamma som inte bara tog hand om oss syskon utan även tog hand om grannbarnen innan skolan började på morgonen och efter skoltid. Hos oss fanns det alltid någon att leka med och mamma hade alltid tid att lyssna på våra historier från skoldagen.

    Pappa jobbade men eftersom mamma tog hand om hushållet i veckorna så fanns mycket tid för honom att vara tillsammans med oss barn på helgerna. Han tog med oss ut i längdskidspåret, lät oss hoppa från garagetaket ner i stora snöhögar som han skottat upp, tog med oss ut i skogen för att bygga kojor och plocka bär m.m. Jag har haft två närvarande föräldrar men på olika vis. Det har betytt så mycket för mig.

    Idag skulle man kanske tycka att mina föräldrar hade alldeles för traditionella roller i familjen men de valde det som passade bäst för dem och det som blev det bästa för oss barn. Jag vet att de var lyckliga i sitt beslut. De var och är fortfarande ett team när det gäller allt.

    Att ge av sin tid till barnen är det finaste man kan ge. Det är viktigare än de finaste presenter. Att finnas för barnen och lyssna när de berättar, att ge dem full uppmärksamhet och göra små saker tillsammans. Dessa stunder är så värdefulla och kommer finnas kvar i barnens hjärta hela livet. En investering  för livet. Det är inte många som har möjlighet att vara hemma med sina barn på det vis som min mamma gjorde men jag tänker på fritiden tillsammans med barnen.

    Till dig som har barn och kanske av olika anledningar inte haft möjligheten att vara en närvarande förälder vill jag bara säga att det inte är för sent. Du kan börja idag och jag lovar att den tiden du ger kommer vara den bästa prioriteringen i ditt liv. Många av de saker vi människor strävar efter eller vill uppnå är materiella saker som vi inte kommer kunna ha kvar för alltid. Det är inget vi kan ta med oss när vi en dag lämnar jorden. Relationen och kärleken till våra barn och tryggheten de ger dem att ha en närvarande förälder kommer finnas kvar för alltid. Inga pekpinnar. Ingen är perfekt. Inte du och inte jag men det är något att sträva efter som jag tror är så viktigt. Därför vill jag bara uppmuntra dig som ibland känner att man inte är jättepeppad på att skjutsa till fotbollsträningen ännu en gång, eller göra läsläxan tillsammans med ditt barn ännu en gång. Du fyller deras ryggsäck med de värdefullaste du kan ge. Nämligen av din tid och din kärlek.

  • Glad Midsommar!

    Hej vänner!

    Jag hoppas att ni hade en riktigt mysig midsommarafton igår. Våra planer ändrades lite och vi hamnade i vackra Dalarna och träffade barndomsvänner från Fagernäslägret som jag inte träffat på många år. Gården i Dalarna som vi firade på igår är en plats jag firat midsommar på flera gånger som barn.

    Måste bara berätta lite om Fagernäslägret då det betytt enormt mycket för mig i mitt liv. Sedan blir det lite midsommarbilder från igår tänkte jag!

    Fagernäs

    Som liten var min familj alltid på Fagernäs i Hälsingland under två sommarveckor varje sommar. En gård alldeles intill vackra Ljusnan. Många familjer med husvagnar återkom sommar efter sommar för att fira semestern ihop. Så mysigt. Nästa som ett litet kollektiv då vi gjorde allt tillsammans. Startade dagen med morgonsamling. Vi planerade för dagen, kollade av vilka familjer som skulle hålla diskvattnet kokande genom att elda i en stor vedeldad vattenbehållare. Planerade vilka som skulle åka till den lokala matbutiken och handla och  om det var någon som behövde hjälp med att få hem matvaror till gården. Vi hade gemensamma aktiviteter och ibland tävlingar. Barn och vuxna tillsammans. Jag var där under 15 somrar så Fagernäs för mig är en stor del av mitt liv och min uppväxt.

    Vi barn stod i glasskiosken, paddlade kanot på ljusnan, sov i tält, badade och lekte i timmar på gården. Vi dukade långbord på flera meter och grillade ihop. När någon fyllde år blev det jättekalas. Ingen alkohol vilket jag tycker var jätteskönt för oss barn. På kvällen hade vi kvällssamlingar med hela gänget. Jag kände att jag kunde gå till vilken husvagn som helst om jag ville ha hjälp med något eller ville ha någon att umgås med. Vi var som en enda stor familj. Jag kan inte komma på ett bättre sätt att växa upp på och jag är så tacksam att mina föräldrar gav mig den starten i livet. Fagernäslägret startade med ett fåtal familjer från Stockholm som ville fira semester ihop med barnen men lägret växte år efter år och många familjer ville vara med!

    Det var med stor sorg som Fagernäslägret efter 15 år avslutades. Det var inget som hände. Det var bara tid att avsluta. Tiden var inne. Det var så min pappa förklarade det. Jag var så ledsen men nu i efterhand känner jag stor tacksamhet och jag har fått vänner för livet och minnen jag kan gå tillbaka till i mina drömmar. Jag har fortfarande inte varit tillbaka till platsen. Det har varit för svårt för mig, känslomänniska som jag är. Det skulle vara så sorgligt att se platsen tom. Jag vill ha kvar minnet av en gård full av lek och skratt med barn som springer mellan husvagnarna. En plats med total trygghet och överflöd av kärlek. En plats att växa upp på! Det bästa med Fagernäs då: Vuxna som brydde sig om oss och alltid hade tid för var och en av oss. Det är något jag tagit med mig. Viktigare än dyra semesterresor, roliga nöjesparker och badland på sommarsemestern är helt enkelt att vi vuxna tar oss tid med barnen. Tid att lyssna och finnas där. Det är det absolut finaste vi kan ge våra barn.

    Svävade iväg lite…

    Midsommar var det ja och Dalarna! Här kommer några bilder från gårdagen! En riktig svensk midsommaridyll!

    Noah med busig blick. Ser ut att ha planer på att låta lillebror få sig ett dopp…

    Tänk att det sprack upp precis över gården och midsommarstången. Vi dansade runt i solens strålar. Runt om svävade mörka regntunga moln. En riktig svensk midsommar. Nästa inlägg har det utlovats tips på sommarflätor!

    Många kramar / Hanna W