Uncategorized

Att hitta sin egen träning

Hej på er!

Idag vill jag ta upp ämnet träning här inne på bloggen. Som jag tror vi alla kan hålla med om så mår vi bra av att röra på oss. Känslan efteråt är för de allra flesta helt underbar. Vi håller oss pigga och ofta även friska. När jag tänker tillbaka på mig som ung så älskade jag att dansa. Jag var med i en dansgrupp och tränade hårt hemma för att lära mig alla koreografier, få bra kondition och styrketräna. Allt för att kunna göra det bästa jag kunde på våra träningar med dansläraren. Jag hade inga fysiska begränsningar i min kropp och hade hittat en träningsform som var rolig och passade mig.

Idag ser mina träningsmöjligheter inte ut på samma sätt. För er som hängt med mig ett tag så vet ni att jag 2016 fick en autoimmun sjukdom som heter Sjögrens Syndrom. För mig blev det mycket ledvärk, feber och trötthet. Det jag inte förstod till en början var att fysisk aktivitet triggar skov. Det betydde att om jag bara var ute på en kortare löprunda så resulterade det ofta i ett dygn av värk och feber (i bästa fall). Ibland triggade det värk som varade i en vecka. Det gjorde att jag drog mig undan från träning för att inte bli sjuk. Märkte dock att samma sak hände efter att t.ex. ha spelat fotboll eller åkt snowboard med barnen. Begränsningarna var ett faktum.

Det är lätt att man blir frustrerad och ledsen och ge upp där och då. Sjukgymnastens ord om att en kort promenad också var träning eller att jag kunde börja med några tåhävningar om dagen för att stärka fotlederna (där jag oftast hade värk) blev ord som gick mig förbi. För mig var inte träning en promenad och verkligen inte några tåhävningar. För mig var träning att ta ut sig, bli svettig, se resultat. Efter ungefär ett år bestämde jag mig för att det här inte fick stoppa min träning. Jag satsade på att prioritera. Träna på en Lördag och vara sjuk med feber på en Söndag för att kunna jobba på en Måndag. Efter ett tag tänkte jag att jag kunde träna på en Torsdag för att sedan jobba med feber och värk på en Fredag eftersom det ju bara var en dag till helgen och på helgen kunde jag vila. Nu när jag skriver så hör jag själv hur fel det låter men då var jag beredd att leva så. Jag var envis och kände mig stark i det.

Idag tänker jag lite annorlunda och jag känner att jag vill dela med mig till er som är i en liknande situation. Dessa saker har blivit viktiga för mig.

1. Jämför dig inte med någon annan

2. Träning är inte bara att springa långt eller lyfta vad du anser vara tungt

3.Det är bättre att träna på sin egen nivå än att inte träna alls

4.Tänk på den förmågan du har nu istället för den förmågan du hade tidigare

5.Sätt upp mål som går att nå. Långsiktiga samt delmål

6.Ta hjälp av t.ex. en sjukgymnast eller liknande för att nå dina mål

7.Börja med små steg som promenader och enkla basövningar för att sedan kunna utöka så din kropp vänjer sig

8.Lyssna på sin kropp

9.Prioritera vila

10.Skriv träningsdagbok

11.Få in rutiner

Du behöver oftast inte välja bort saker helt men kanske kan man göra dem på ett nytt sätt. Här kommer ett exempel. Istället för att lägga ner att åka snowboard som jag tycker om så provade jag att åka en timme på dagen istället för att åka en hel dag. Väntade sedan till dagen efter för att se hur det skulle gå. Om det gick bra så provade jag att åka två timmar på en dag o.s.v. Jag skrev ner vad jag gjorde och vad det resulterade i. Resterande tid tog jag med mig kameran och fotade/filmade mina barn när de hoppade. På så sätt kunde jag fortfarande vara med på aktiviteten. Samma sak med promenader till en början. Jag fick börja med ett varv runt kvarteret för att sedan sakta öka till den nivå som fungerade för just mig. Det kommer inte gå enkelt. Det är en resa, din resa. Att se tillbaka på det man skrivit ner gör att man kan se de positiva förändringarna och inse att det faktiskt går framåt även om det ibland känns som att det går bakåt. Två steg fram och ett tillbaka eller vad är det man brukar säga?!

Någon av er kanske har hamnat i ett läge beroende på sjukdom där man faktiskt inte blir bättre i sitt mående utan snarare sämre. Där man kanske behöver trappa ned på träningen. Det som tidigare var en joggingrunda kanske nu är en kortare promenad. Vet du det är helt ok. Det måste få vara så just nu. Den där promenaden är så viktig för dig. Det är träning även om inte du känner att det är det. Återigen, vi måste börja där vi befinner oss just nu. Vi kan inte jämföra oss med någon annan. Vi behöver också prioritera tid för att lära känna vår kropp och låta det ta tid. Plocka in den träning som fungerar och även prioritera vila.

Vet ni en dag var jag hos sjukgymnasten och berättade för henne att jag hade feber som inte gick bort. Jag hade haft en arbetsvecka med feber och värk. Jag var ledsen och tyckte nog där och då att det kändes orättvist då jag inte tränat något den veckan. Min sjukgymnast bad mig skriva ner vad jag hade gjort.

”Grävt i rabatten”, grävt en grop, burit tunga krukor, krattat o.s.v.”

Där hade vi det. Jag hade ju tränat även om jag inte tyckte det var träning och jag behövde balansera och prioritera även där.

Ge inte upp. Om jag kan så kan du hitta ett sätt. Jag förstår fortfarande inte exakt hur min kropp fungerar och jag har märkt att den fungerar olika olika dagar… Jag provar mig fortfarande fram men jag vet lite vad som fungerar och det är ett framsteg. Jag kan göra fler saker nu utan att febern slår till och jag ser ljust på min träning. Vill också säga att rutiner är det allra bästa. Kan vi få till rutiner så brukar allt gå så mycket enklare. Och du, lyssna på din kropp. Den kommer guida dig rätt.

Kramar / Hanna

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *