Hej
För er som kikade in på min instagram i morse så har ni redan sett det här fotot som jag tog när vi var i Australien senast tillsammans med barnen. Det är Noah och Love på Caves beach i New Castle när vi reste längs kusten söder om Sydney. En jättefin plats där grottor leder dig ut till havet (när vattnet är lågt). Barnen älskade att smyga runt där. Tycker att bilden är talande i dessa pandemitider som hela världen befinner sig i. Ljuset i slutet av den mörka grottan. Hoppet om att allt kommer bli bra till slut. Tro, hopp och kärlek.
Australien känns verkligen som ett andra hem för oss. Jag har tänkt att ta er med på en liten resa till landet på andra sidan jordklotet. Hoppas ni vill följa med! Här kommer del 1.
Flytten till Australien
För er som är nyfikna på hur vi träffades jag och Erik så kan ni läsa ett inlägg om det här. Resten av berättelsen har jag tills vidare valt att behålla för mig själv. Det jag ska berätta nu hände flera år efter det att vi träffats för första gången. Vi hade både förlovat oss, gift oss och pluggat klart. Erik på KTH i Stockholm och jag på Musikvetenskapliga institutet samt på lärarutbildningen på Uppsala Universitet.
Det var en varm sommar som bjudit på ett riktigt stort sagobröllop med alla våra vänner och familj vid vattnet. Vi var så lyckliga. Vi hade bokat biljetter till Thailand där vår bröllopsresa skulle starta samt bokat flygbiljetter till Australien där vi skulle börja vårt liv tillsammans. Allt kändes så pirrigt, spännande och nästan overkligt. Vi hade ett helt äventyr framför oss och ingen av oss visste helt vad det skulle innebära eller hur länge vi skulle vara borta. Nu skulle vi få uppleva det äventyr vi länge längtat efter.
Veckan i Thailand var ren semester på en riktig paradisstrand. Vi hann landa ordentligt och kunde planera så smått för Sydney. Thailand innebär inga som helst planer. Vi tog dagen som den kom och njöt av varandras sällskap, sol och god mat. En vecka senare släpade vi med oss all vår packning till planet mot det som skulle bli vårt största äventyr någonsin!
Vi anlände till Sydney i Augusti. En månad som kände lite som en varm svensk höst. Det var varmt i solen på dagarna men kvällarna var betydligt svalare. Alla pratade om den magiska våren som var i antågande och därefter en oändlig sommar som aldrig skulle ta slut. Som vi såg fram emot allt detta!
Vi sökte upp en hyresvärd med siktet inställt på Bondi Beach. Den enda plats vi kände till i förväg. Vi hittade vår lägenhet nästan direkt. En liten 2 rums-lägenhet med trägolv (vilket var ovanligt) i närheten av havet. Den var omöblerad men det var inget som bekymrade oss. Vi fyndade möbler på loppis och Ikea. Loppisar fanns precis överallt. Garage sales som de hette. Ofta var det ungdomar som bott i området en kortare tid och skulle vidare mot nya äventyr. Därför sålde de vad de hade och reste vidare.
Vår lägenhet – Gammalt foto från vårt album
Så kom våren och värmen. Det var som den allra bästa sommar vi upplevt!
Erik skulle göra den sista delen av sitt exjobb på Universitetet och hans projekt var spännande: Teknik och programmering möter konst. Jag började jobba deltid som lärare på olika förskolor runt om i Sydney. Jag reste med buss eller tåg de dagar jag jobbade. Efter en tid fick jag ett längre jobb på en privat förskola i närheten och där stannade jag. Det tog inte lång tid förrän vi köpt våtdräkter och surfbrädor. Stranden blev det stället där vi spenderade de flesta eftermiddagarna. Kan väl erkänna att det gick betydligt bättre för Erik än för mig med själva surfandet men det gjorde mig inget. Jag älskade stranden och att hänga med våra svenska kompisar som liksom vi var nyinflyttade. Bondi beach var full av liv. Många olika nationaliteter på ett och samma ställe och strandpromenaden var fylld av härliga restauranger, juicebarer och glasscaféer.
Vi upplevde att människor var väldigt öppna och det dröjde inte länge förrän vi hittat ett stort kompisgäng. Det var så enkelt att umgås med alla där. Inga krav och man tog dagen som den kom. I vårt gäng fanns människor från olika delar av världen men även många som var födda i Australien. Ofta var det knytkalas och man tog med sig vad man hade i kylen. Enkelt men väldigt mysigt. Unga människor med massor av drömmar och som vi drömde tillsammans och stöttade varandra. Det var en fin gemenskap. Som en liten familj. När man är långt borta från sin egen familj så är det så värdefullt!
En vardag växte fram. Vi levde enkelt. Lagade mat tillsammans, hängde på stranden och på helgerna upplevde vi allt vad Sydney hade att erbjuda. Festivaler, konserter, alla platser man ville besöka och så förstås grillfester med alldeles för mycket Pavlova som efterrätt. Vi kände oss som hemma. Hur kan man inte älska Australien! Där finns ju precis allt! Från magiska stränder till ökenlandskap och äventyrliga regnskogar. Storstad och ett enormt djurliv. Här ville vi bo! Vi kunde inte komma på någonting som vi inte tyckte om med Australien.
Bild från vårt gamla fotoalbum. Här har vi precis flyttat in i lägenheten.
Tack för att ni följer med oss på vår lilla minnesresa till vårt Australien. Del 2 kommer inom kort!
Kramar / Hanna