• Att få kraft genom att vila – Stämmer det verkligen?

    Hej

    Ikväll vill jag lyfta ett ämne som tål att pratas om ofta just p.g.a att det är livsviktigt för att vi ska kunna må bra. Kvällens ämne är vila!

    Vad är vila ?

    Är det inte samma sak som att sova på natten?

    Både ja och nej. Visst vilar kroppen och hjärnan när vi sover, speciellt under sammanhängande bra sömn. Tyvärr räcker det inte om vi ska köra på hela dagar utan några pauser. Många kör dessutom på i alldeles för högt tempo utan broms. Dessutom kommer avsaknad av vila under dagen att påverka din sömn på natten så att hjärnan inte helt kan koppla av eftersom den är på helvarv hela tiden.

    Vi är nog många som tänker att vila på något sätt ska förtjänas. Ofta tänker vi att när jag gjort det här och det där  då förtjänar jag lite vila men att vila är ju något som är livsviktigt. Det måste prioriteras och planeras in och ha en naturlig plats i våra liv för att vi ska må bra. Att vila är kroppens sätt att återhämta sig och hjärnans sätt att bearbeta intryck och reflektera över dem. Utan vila orkar vi inte med. Vi blir nedstämda, tappar tålamodet, tappar minnet, saker som brukar vara roliga har vi ingen lust till, vi tappar koncentrationen och till slut blir vi sjuka.

    Att leva ett utifrån sett ”perfekt” liv håller inte i längden

    Vi lever i ett samhälle där hårt arbete ofta belönas. Där man gärna vill vara bra på saker och många jämför sig med andra. Man kanske vill jobba 100%, göra karriär, ha familj, ha goda relationer och en aktiv fritid med stort socialt umgänge. Man vill samtidigt ha ett perfekt städat hem, ett nyrenoverat hem, bara hembakt bröd, mat lagad från grunden samt träna flera gånger i veckan. Man vill höra av sig och hålla kontakten med alla man känner, ha roliga semesterplaner fyllda med aktiviteter och hänga med i alla nyheter och allt nytt som händer inom t.ex. teknik, musik, mode m.m. Man vill gärna ha många roliga projekt vid sidan om som ger glädje och energi. Det ska klämmas in trots att agendan redan är fylld.

    Det här tror jag är helt omöjligt. Det går inte ihop. Visst låter det kanske som en drömtillvaro för några men frågan är om det är värt det i längden. För mig är det inte det. Visst kanske vi klarar det ett tag men inte alltid. Det håller aldrig i längden.

    Betyder det då att jag ska välja bort allt detta eller att det på något sätt skulle vara fel. Absolut inte. Du kan baka, renovera och träffa vänner men i lagom dos. Väljer man en sak får man kanske välja bort en annan sak just den dagen. En annan dag kan man göra tvärtom. Prioritera blir en nyckel. Skriv ner i din kalendervad du vill göra men lämna viloluckor!

    Vila är livsviktigt! 

    I vårt samhälle har många naturliga pauser som fanns förr försvunnit genom att vi ständigt är uppkopplade. Förr kanske väntan i en kö i mataffären eller på en buss vid busshållsplatsen faktiskt innebar en stunds vila för hjärnan. Idag fyller vi ut dessa stunder med våra mobiltelefoner för att hinna ikapp alla olika forum med meddelanden, mail, och uppdateringar eller kanske bara att fylla ut tystnaden. Vi fyller ständigt hjärnan med ny information.

    Vila har blivit ett sätt att snabbt ladda batterierna. Man nästan stressar för att hinna vila. Nu måste jag vila för nu har jag 30 minuter över. Vilken serie ska jag se? Ni kanske aldrig känt så men jag har känt så flera gånger att man slänger in en vilopaus lite snabbt så där för att hinna med resten. Men är det då verkligen vila?

    Att vila är en konst och är inte alltid helt enkelt. Att vila är något vi måste träna på.Vi måste bli vana vid det så det blir en naturlig del av vår tillvaro. Att vila innebär att du måste vara modig och våga säga nej till saker. Vår hjärna är fantastisk men den behöver sömn, pauser och rörelse för att kunna fungera så bra som möjligt. Om inte hjärnan får vila blir den sårbar för stress och kommer reagera både psykiskt och fysiskt. Vår kropp är fantastisk men behöver också den vila. Återhämtning gör att vår kropp byggs upp och blir starkare och friskare.

    Tips på vila under dagen

    Fokusera på en sak i taget

    Fysisk aktivitet t.ex. promenader där hjärnan får vila helt

    Frisk luft och att bara vara i naturen

    Korta pauser där tankarna får vandra fritt

    Att koppla bort teknik och bara vara

    Att göra något kreativt som får dig att slappna av

    Lyssna på en ljudbok

    Avslappningsövningar

    Att vara närvarande i det du gör. T.ex. i ett samtal utan att samtidigt vara på flera andra platser i tanken.

    Stretchövningar

    Ta ett bad

    Vila kan se olika ut för olika personer då vi alla har olika förutsättningar.

    Kom ihåg: Att vila är precis lika viktigt som att äta och sova och borde prioriteras därefter. 

    Du ska hålla hela livet! Var rädd om dig!

    Kramar / Hanna W

  • När man inte orkar med – Kan för många sociala kontakter skapa stress? Är det olika beroende på vilken typ av vänskap det är?

    Hej

    Många tankar i mitt huvud idag. Det finns så många saker jag skulle vilja vara med på men kroppen orkar inte alltid med. Ibland går det bra och ibland tar det stopp. Det syns inte utanpå men ledvärken finns ju där varje dag. Jag försöker vänja mig vid att säga nej till saker. Det kan handla om en rolig kräftskiva med vänner som jag gärna skulle vilja vara med på men jag inser att jag måste tacka nej. Det är lätt att bara krypa ner under en filt och vara ledsen sådana dagar. Tro mig jag vet. Du som också lever med en kronisk sjukdom vet säkert precis vad jag menar. Hur kan en rolig sak få kroppen att reagera med värk och feber. Det är ju inte rätt. Det ska ju inte vara så.

    Mina kollegor pratar om att springa tjejmilen men det skulle aldrig gå. Mina vänner pratar om en helgkurs i storstaden men jag måste säga nej. Kroppen tar fysisk ansträngning och stress som om det vore influensa och det triggar igång skov. Jag tror att även du som kanske har brutit ner kroppen med negativ stress under lång tid känner igen dig eller du som varit med om stor sorg. Man orkar inte men man vill så gärna och det kan kännas tomt och orättvist.

    En del undrar säkert hur jag då orkar med en semesterresa, ett släktkalas eller att lägga ut så många av mina foton på hannaw.se som är min öppna sida med blogg och instagram (jag har en annan privat sida som jag väldigt sällan uppdaterar). Svaret är att fotografering fungerar som smärtstillande för mig. Det är då jag inte har ont av någon märklig anledning. Bakom kameran går jag in i min lilla värld och där finns ingen ledvärk. Märkligt men sant. Jag har just nu 21000 bilder i min kamera. Lovar att inte bombadera er med alla dem men ni förstår att det finns bilder att ta av ;). Att ha en plats att ha mina bilder är ett sätt för mig att sortera mina dem samt mina tankar, ett sätt att få utlopp för kreativitet, ett sätt att nå ut, inspirera och kunna hjälpa någon annan, ett sätt att kunna göra mina fotojobb på. För mig är det bara avkoppling och roligt.

    En familjesemester utan krav blir också endast vila och återhämtning för mig. Där får jag vara precis som jag är och kan jag inte vara med på alla aktiviteter så kan jag vara med och titta på när barnen t.ex. surfar och vara en närvarande förälder vilket känns jätteviktigt för mig.

    En släktfest eller tjejfest tar såklart mer på krafterna. Det kräver både planering och engagemang på ett annat sätt men det är så roligt tycker jag. Här brottas jag med mig själv. Styr jag upp något sådant följer alltid ledvärk, feber och trötthet. Det kommer efter men vet ni? Ibland får det vara värt det. Jag kan verkligen tänka så ibland. Ibland är det värt bakslagen bara jag är frisk under själva middagen. Jag vill ju vara med på det roliga samtidigt som jag vill lära mig att säga nej till en del roliga saker också och jobbar med att känna att det är ok. Det är inte enkelt.

    För några år sedan trodde jag att negativ stress bara handlade om att man jobbat för mycket men idag märker jag att stress också kan vara kopplat till för många sociala kontakter och sociala event. Konstigt kanske eller så inte. Jag tror att det handlar om just det att om man har väldigt många vänner som man umgås med så kan det bli så att man känner att man inte räcker till, eller kanske inte riktigt orkar styra upp den där middagen som man egentligen vill. Man vill hinna träffa alla gärna ofta men får inte ihop det riktigt då man också vill spendera tid med familjen samt jobbar. Sociala kontakter är fantastiskt men kan också skapa stress om man inte är vaksam. Här gäller det att tänka till så att det blir sådär bra och roligt som det ju är meningen att det ska vara. Jag tror också att man kanske ska tänka till vilka man umgås med och varför. Kanske har man vänner som ger en massa positiv energi och så har man dem som man kanske är ett stöd för och hjälper. Jag tror att både och är viktigt och jag tror att balansen är jätteviktig.

    Jag tror egentligen att alla människor skulle må bra av att t.ex. på helgen se till att man har en hel dag när man inte har något inplanerat. Jag tror att man mår bra av att ha vänner men kanske inte för många kontakter så att man känner att man inte hinner med sina nära vänner. Jag tror att alla skulle må bra av att ibland våga säga t.ex. ”kan vi träffas på ett café” och att det faktiskt är lika mycket värt som att man styr upp en middag. Jag tror att alla människor skulle må bra av att våga säga nej och att verkligen se till att man har minst en timmes vila efter jobbet innan man drar igång med nästa aktivitet. Jag har blivit tvungen att ändra om mitt liv. Det har inte varit lätt och det är inte lätt. Jag är inte färdig. Jag är på en resa. Jag försöker lära mig. Man måste acceptera att det får vara ok att inte orka vara med på allt. Att det är ok att bara vara och låta den tomhet som man kanske känner få bli till positiv återhämtning istället för en oro för att inte räcka till.

    Förstår om det här låter lite snurrigt. Det är svårt att förklara. Det jag tror jag vill få sagt är nog mest det här:

    Var vaksam på vad det är som skapar negativ stress och trötthet. Är det endast kopplat till ditt arbete eller finns det annat som hör dit. Det kan handla om relationer som man inte mår bra i, för höga krav på sig själv på sin fritid, helgstress att hinna med allt man vill och missa vilan eller helt enkelt att man har väldigt många sociala kontakter och är med på precis allt just för att det är så kul.

    Vet du?!

    Riktiga vänner finns kvar även om du inte orkar med så mycket som du skulle önska.

    Var rädd om dig. Det finns bara en av dig.

    Önskar dig en fin helg! Kramar / Hanna W

    Bilderna i inlägget är från min trädgård just nu. Flox i lila och vitt blommar i rabatterna tillsammans med lila och vit hortensia, rosenvial, vita stockrosor och puderrosa rosor.

  • 15 tips till dig som lever med sjukdom eller negativa tankar – 15 tips till dig med Sjögrens Syndrom – Del 4

    Hej fina ni!

    Här nedan följer massor av tips. Jag är inte utbildad inom detta område utan de tips jag ger dig kommer från mitt hjärta samt genom personligt upplevda erfarenheter. Eftersom detta är en serie av inlägg så är mitt bästa tips att du läser Del 1-3 först. Du hittar dem här:

    Del 1 Att leva med en autoimmun sjukdom http://hannaw.se/?p=1606

    Del 2 Tror du att jag kommer bli frisk? http://hannaw.se/?p=1608

    Del 3 Att vända det svåra i livet till något positivt http://hannaw.se/?p=1116

    Här följer 15 tips till just dig!

    1. Gör saker du tycker om och som gör dig glad. Försök att hitta ett intresse som du kan fördjupa dig i. För min del blev det foto men det skulle kunna vara något annat så som skrivande, sy, måla, spela gitarr, skapa en trädgård o.s.v. Avsätt tid till detta och du kommer snart att märka att det kommer få dina tankar på annat håll. Bort från det som är jobbigt och med riktning mot glädjen.

    2. Vänta inte. Förverkliga dina drömmar nu. Om du längtat efter att bygga ett litet växthus – gör det nu. Om du längtat efter en weekend i ett spännande land – gör en sparandeplan nu. Om du längtat efter att träffa den där vännen – ring och boka, gör det nu. Om du längtat efter att sova i tält med barnen på en ö – gör det nu. Vänta inte. Livet är nu.

    3. Var tillsammans med de som står dig nära och tala om för dem att du älskar dem och uppskattar dem.

    4. Ta promenader i naturen även om de inte alltid är så långa (om du får ont). Naturen är läkande.

    5. Se till att du har någon att prata med. Någon som du kan berätta allt för. Kanske är det en nära vän, familjemedlem eller samtalspartner. Det kan vara skönt att få prata med någon och verkligen berätta ärligt hur man känner. Det kan ibland kännas svårt att göra det för någon nära då man inte vill skapa negativ stämning eller sätta någon annan i en jobbig situation där de inte vet vad de ska svara. Det kan vara skönt att prata med någon utomstående som är utbildad inom ditt område. Ofta räcker det med att någon lyssnar. Den som lyssnar kanske inte kan lösa dina svårigheter eller svara på alla dina frågor. Tala om för din vän att det räcker med att bara lyssna. Var noga med att det är någon du litar på.

    6. Skriv ner dina tankar. Det är jättebra! Då kan du skriva precis exakt hur du känner utan att behöva tänka på hur den som lyssnar kommer att ta emot det du säger. Du får ur dig dina tankar och känslor och har möjlighet att gå tillbaka till det i efterhand om du behöver.

    7. Läs sådant som är uppbyggligt för dig. Böcker, bloggar eller kanske en ljudbok eller blogg som ger dig ny positiv energi och en push i rätt riktning.

    8. Läs på och var informerad om det som utmanar dig men undvik läsa allt för mycket negativt. Det skapar lätt onödig oro inför framtiden. Ingen vet ju vad framtiden har att ge. Försök att leva i nuet och gör det bästa av idag!

    9. Om du lever i ett förhållande så prioritera tid när ni kan prata ostört med varandra om tankar, funderingar och förhoppningar. Dröm tillsammans och gör upp en plan. Innan jag fick min diagnos och hade feber och värk i stort sett varje dag tyckte jag det var svårt när Erik frågade mig ”hur är det idag?”. Jag ville inte att det skulle bli jobbigt för honom samtidigt som han ville veta. Vi bestämde under just den tiden att ha en lapp på kylskåpet där jag kunde skriva en siffra på en skala från 1-10 hur ont jag hade just den dagen eller göra ett tecken om jag hade feber eller ej. På så sätt kunde vi undvika frågan med det negativa svaret. Han fick veta vad han ville veta och vi kunde anpassa dagen lite efter det. När vi pratade kunde vi istället prata om annat. Just då hjälpte det mig. Det är inget vi använder oss av längre.

    10. Peppa dig själv genom att skriva ner allt i livet som är bra. Gör listor med det som är jobbigt och det som är bra. Du kommer snart se att den positiva listan allt som oftast är längre. Försök att fokusera på sakerna du skrivit på den listan.

    11. När man inte mår bra och inte orkar vara med på sociala saker på fritiden är det ok att säga nej! Om du däremot har psykiska svårigheter så kan det tvärtom vara så att du behöver ta dig ut och träffa andra människor. Jag har träffat många med psykiska svårigheter som undvikit sociala kontakter så länge att man kanske tappat självförtroendet och känner att man inte har något att bidra med i ett socialt sammanhang. Man känner kanske att det är lättare att stanna hemma. I detta fall gäller tvärtom-principen tror jag. Det enda sättet att komma tillbaka är att skriva ner mål på hur du vill att ditt liv ska vara och sedan jobba mot dem. Det kan handla om att bjuda hem en kompis på en kopp te eller våga följa med en vän på bio.

    12. Tillåt dig själv att vara ledsen men låt inte de känslorna äta upp dig och påverka ditt liv för mycket. Du är värd att få vara lycklig

    13. Använd dina sinnen. Känn doften av syrenen, lyssna till fåglarnas kvitter, ligg på en filt på gräset och titta hur molnen rör sig, sov utomhus och räkna pionens blad. Fokusera på sådant som är vilsamt och gör dig gott.

    14. Hjälp någon annan genom att lyssna, uppmuntra eller hjälpa till med praktiska saker. Det ger så mycket glädje och kraft. Dessutom kan du fokusera på någon annan istället för det som är jobbigt i ditt liv.

    15. Tro! Du är på en resa just nu men resan har ett slut och ett nytt liv väntar bakom hörnet. Glöm bara inte bort att leva nu och inte vänta tills du blivit frisk. Livet är för kort för att vänta.

    15 Praktiska tips till dig som lever med Sjögrens syndrom:

    1. Alla tips jag tidigare skrivit om 😉

    2. Membrasin/Havtorn finns på apoteket och är dyrt men fungerar väldigt bra. Ge inte upp utan följ noga  anvisningarna i paketet. Havtorn hjälper dina slemhinnor.

    3. Om du har en reumatisk sjukdom gå in på reumatikerförbundets hemsida. De har ett nummer dit du kan ringa för att få ett personligt samtal med en utbildad sköterska. Det kostar ingenting och du måste inte vänta flera veckor på att få en kontakt. De kan ge dig tips och råd för att komma vidare. Jag har verkligen bra erfarenheter av detta.

    4. Prova att äta glutenfritt. Om du har en överkänslighet mot gluten kan du bli av med flera av dina symptom. Tyvärr fungerade inte detta för mig men det har hjälpt många.

    5. Prova att äta vegetariskt för att se om du mår bra av det

    6. Prova att ta bort socker helt

    7. Börja ta AD-droppar 10 stycken om dagen. D-vitamin hjälper ditt immunförsvar.

    8. Prioritera in vila. Om du har möjlighet försök sova 10 timmar per natt. Gå och lägg dig tidigt på kvällen. Det hjälper!

    9. Ta hjälp av en sjukgymnast eller PT för att hitta rätt sätt att motionera

    1o. Varma bad ger smärtstillande

    11. Basta ger smärtstillande

    12. Göra upp en brasa ger smärtstillande

    13. Prova vetevärmare eller elfilt för smärtstillande. Jag fick även ett par strumpor av Sara min kära kollega med inbyggda vetevärmare som man värmer i mikrovågsugn. De hjälper som smärtstillande för mina fotleder. Jag använder inte ofta ipren eller liknande som smärtstillande men ibland kan det vara bra tror jag för att bryta en ond cirkel med värk då man på grund av värken spänner sig och får mer ont.

    14. Detta dämpar inflammation och är därför toppen att äta. Tipset kommer från min vän Marie. Färsk ingefära, färsk gurkmeja (tillsammans med svartpeppar ökar upptagningsförmågan mycket), blåbär och nyponskal (bra mot ledvärk).

    15.Ge inte upp! Forskningen går ständigt framåt och vem vet om några år kanske de hittat botemedel även för autoimmuna sjukdomar. Försök se det svåra i livet som en utmaning istället för en svårighet. Du kommer gå starkare ur detta.

    Nästa inlägg är ett frågeinlägg angående detta ämne. Om du har frågor till mig så ska jag försöka svara så bra jag kan på dem. Ärliga och öppna svar utlovas och ni som frågar är självklart anonyma. Jag har fått in en hel del frågor om lite allt möjligt men tänker att det kanske finns fler frågor så passa på! Ingen fråga är fel att ställa. Jag tycker det känns viktigt att prata om detta och kan jag hjälpa en enda av er läsare så betyder det allt!

    Du behöver inte vara orolig att bloggen förändrats till en blogg om sjukdom 😉 men jag känner att jag vill dela med mig av det här och att det är viktigt då det faktiskt är en del av livet. Alla kommer vi någon gång stöta på hinder eller svårigheter i livet och då är det bra att veta att du inte är ensam. Ett stort tack till alla er som läser min berättelse. Tack för alla mail och meddelanden på olika sätt. Så kul att så många hittat hit. Ni är guld värda.

    Kramar / Hanna W

  • När livet vänder – Att leva med en autoimmun sjukdom Del 1

    Jag och Love 2 år. Här visste jag ingenting om vilka utmaningar som väntade.

    Hanna du har SSA antikroppar i blodet men jag vet inte alls vad det innebär. Du kan ha SLE eller Sjögrens Syndrom men jag vet helt enkelt inte…..

    Jag minns att jag stod med mobilen i handen och hörde sköterskans röst utan att förstå vad det var hon sa. Den vänliga lite ursäktande rösten med tydlig oro lade sig som en dimma i mitt huvud. Det var sköterskan från Hälsocentralen där jag varit så många gånger de senaste månaderna som ringde mig. Jag minns natten efter. Den långa mörka natten med alla frågor, alla tårar, all osäkerhet om framtiden och ett mörker som jag inte stött på tidigare. Min egen rädsla. Okontrollerbar. Jag fick svårt att andas men jag var inte ensam. Erik var där och han höll om mig. Upprepade orden. ”Hanna ta inte ut något i förskott. Vi vet inget ännu”.

    Jag läste alldeles för mycket den natten, jag gjorde alldeles för många ”googlingar” men jag behövde få svar och kunde inte vänta. Jag hamnade på bloggar och internetsidor med så mycket förtvivlan och mörker som jag inte stött på tidigare. De som var värst drabbade var de jag kunde läsa om och där beskrevs Sjögrens ledsmärtor, svårigheter att äta, svårigheter att öppna ögonen, konstant förlamande trötthet, påverkan på inre organ, ett immunförsvar som ständigt försökte bryta ner kroppen istället för att försvara den, heltidssjukskrivningar och depression. Detta blandades med SLE:s svårigheter som håravfall, solkänslighet, ledbesvär, sår, utslag, kronisk trötthet, njursjukdomar, blodsjukdomar och mycket mer. Idag vet jag att det inte alltid är det bästa att googla runt och läsa allt man kommer över men den natten kände jag att jag behövde ta reda på precis allt.

    Ni är många som ställt frågor om min sjukdom. Vad är det? Hur började allt? Hur ändrades livet? Får jag någon hjälp? Hur ser framtiden ut och frågan som några vågar ställa kommer du någonsin bli frisk? 

    Det jag nu kommer berätta för dig är inte helt enkelt att skriva om av många olika anledningar och jag har funderat fram och tillbaka om jag ska skriva om det eller inte. Jag har bestämt mig för att berätta om den autoimmuna sjukdom jag lever med av den enkla anledningen att jag vill uppmuntra er alla som lever med en autoimmun sjukdom, en reumatisk sjukdom eller lever med värk i kroppen av något slag. Jag vill ge er hopp och tips och inspiration till att leva det liv ni alla önskar. Jag vill vara en motvikt till det negativa och istället lyfta fram en annan positiv sida och ett val. 

    Jag vill även berätta min historia för att sprida kunskap till dig som inte vet så mycket om autoimmuna sjukdomar eftersom det för mig var ett helt okänt område. Jag hoppas också kunna insprirera dig som lever med andra sjukdomar eller kanske sorg. Livet är fyllt av både glädje och sorg men du har makten att bestämma över hur ditt liv ska bli med de förutsättningar du har. Jag har valt att dela in min berättelse i tre delar. Den första kan vara jobbig att läsa så du väljer självklart helt själv om du vill läsa vidare. Det är en ärlig och naken sanning om mina resa innan jag visste vad som var fel och om mina känslor efter jag fick mitt besked. Läser du del 1 kan jag starkt rekommendera att du även läser del två som tar en helt annan riktning. En positiv riktning med glädje och hopp. I del tre kommer jag ge tips och inspiration som jag hoppas kommer hjälpa dig. Lever du med en liknande sjukdom, läs alla tre inlägg.  ❤ Du är inte ensam och jag svarar gärna på fler frågor. Jag tycker inte det är jobbigt att prata om utan tvärtom. Det är viktigt. 

    Min resa började i Februari 2016 men en kraftig influensa som pågick i 14 dagar. Jag hade precis jobbat med ett större event på Gävle Teater, en talangjakt och dagen efter följde hög feber och en hemsk värk i kroppen. Ingen fara. Bara en vanlig influensa. Den går ju över eller hur? Det var där det började. Värken och febern gick inte över. Febern minskade och jag började jobba igen men den försvann inte. Under ett års tid gick febern upp och ner och varierade från dag till dag . Så fort jag tränade eller ansträngde mig var den tillbaka igen och jag levde med feber i stort sett varje till varannan dag utan att vara ”sjuk”.

    Värken i kroppen var kvar men flyttade sig till fotlederna vilket medförde svårigheter att köra bil, springa m.m. Värken spred sig till handlederna vilket gjorde det svårt att bära tunga matkassar och värken skapade även sömnproblem. Det var en dimma men livet måste fortsätta vidare och jag hittade sätt att få vardagen att fungera. Basta innan jobbet samt duscha varmt på lederna kunde ge mig smärtstillande under de första timmarna av dagen. Jag sov mycket efter jobbet utan att bli pigg. Värken blev vardag och ingen kunde se på mig att jag hade ont. Det märktes inte och jag visade inget. Jobbade på precis som vanligt och jobbet gick riktigt bra. Prioriterade familjen och lekte med barnen innan jag somnade med dem vid godnattsagan. Det som märktes var det sociala livet utanför jobbet. Jag hade ingen ork kvar till att bjuda hem kompisar eller vara med på saker på fritiden. Min ork räckte till barnen men inte mer.

    Det svåraste var all osäkerhet och att ingen läkare hittade något fel trots att jag visste att något var väldigt fel. Samtidigt bestämde jag mig tidigt för att det här inte fick bli mitt liv. Att det här inte skulle få ta över mina tankar. Att anpassa mig lite lagom när jag måste och lyssna på kroppen men inte leva i det blev väldigt viktigt för mig och något att hålla fast vid under den här tiden. En tro på att jag en dag kommer bli helt frisk igen och en tro på att ur denna resa kommer det komma ett nytt liv kanske ännu bättre än det jag hade innan. En förhoppning om att kunna hjälpa andra och en visshet om att livet måste fortsätta att levas fullt ut och att njuta av varje årstid. Påverka det jag kan påverka.

    En lång utredning via Hälsocentralen där man inte hittade några som helst fel utan sa att det nog var ett utdraget virus i kroppen blev min vardag. Remiss till någon specialist uteblev då inget hittades. Dagarna rullade på och jag minns att det var många tårar under denna tid. Jag kände det som att jag inte fick någon hjälp. Trots det hade jag bevisligen feber. Jag orkade inte köra bilen hem från jobbet (vilket tar 30 minuter) utan fick stanna och vila på halva vägen. Många av mina vänner och familj fortsatte att fråga hur jag mådde och ville vara ett stöd. Andra tror jag tyckte det var svårt att prata om eller kanske inte visste om jag ville prata om det. Där blev det tyst. Vi pratade om annat. Jag tyckte det kändes svårt.

    Så en dag vid provtagningen som nu skedde allt oftare tittar sköterskan på Hälsocentralen uppgivet på mig. Jag ser att du är sjuk. Jag är ledsen att vi inte haft möjlighet att hjälpa dig. Du är ofta hitkallad och vi kan inget göra. Det är svårt att se dig må så här. Sköterskan tog där och då ett beslut som skulle komma att förändra mycket för mig. Hon valde att skicka iväg mitt blodprov på ett reumatiskt test. Något hon normalt inte gör då endast reumatologen gör dessa tester men hon kände där och då att jag måste få komma vidare till någon specialist.

    Telefonsamtalet veckan efter kom som en chock: ”Hanna du har SSA antikroppar i blodet men jag vet inte alls vad det innebär. Du kan ha SLE eller Sjögrens Syndrom men jag vet helt enkelt inte…..” 

    Orden ekade i huvidet. Jag fick inga svar. Det blev kaos av alla tankar som snurrade men samtidigt växte ett hopp och en lättnad hos mig då detta betydde att jag äntligen efter många månaders väntan fick en remiss till en specialist. Att jag skulle bli tagen på allvar då jag visste att något var fel. Remissen var till reumatologen.

    Utredningen på reumatologen gick lättare. Trots värk och feber fick jag ny energi och nytt hopp. Nu hände det något på riktigt och jag fick vara med om en noggrann utredning. Nu skulle de hitta vad som var fel, ge mig medicin och så skulle jag få tillbaka mitt gamla liv utan värk och bli frisk!

    Del två kommer imorgon. Hoppas du vill hänga kvar och fortsätta ta del av min historia!

     

  • Sommarlov

    Hej

    Så äntligen är det efterlängtade sommarlovet här. Sommarlovsdagar som aldrig tar slut. Kyld rabarberlemonad  i hängmattan under skuggande äppelträd. Soliga dagar på stranden och vackra solnedgångar vid sjön. Bokläsning i den gamla kökssoffan i växthuset med sommarregn smattrande på rutorna. Doften av nygräddad hallonpaj. Månaden Juni är här!

    Tänk att vi har allt det härliga framför oss nu. Jag och barnen är lediga hela sommaren och Erik kommer vara ledig tillsammans med oss en hel månad. Lyx att vara lediga alla samtidigt. Semesterplaner finns det gott om men också att prioritera vila och att ta dagen som den kommer efter väder. Lovar att uppdatera er med lite semesterinspiration och midsommarinspiration under veckan.  Blir även en del avsked. Följ mig gärna på mitt instagramkonto @hannaw.se för sommarfoton nästan varje dag!

    Har ni provat att sova utomhus! Det är på riktigt mitt bästa tips just nu! Det är helt fantastiskt att ta en liten middagslur på så där en 20 minuter ute på altanen med en sval filt över sig. Att somna till suset av löv och fågelkvitter. Bäst just nu!!!

    På bilden ser ni lykta på hög lyktkrok från Affari. Jag har tre likadana i buskarna framför huvudentrén till huset. Fina till vardags och till fest. Passar bra att tända istället för marschaller.

    Många Kramar! / Hanna

  • Peniche Portugal – Surf, sol och vågor som slår in mot stranden

    God kväll!

    Här kommer en liten uppdatering från Peniche i Portugal. Platsen med flera olika stränder, surfvågor, sol och fiskrestauranger. I sanden växer något som liknar små söta lila förgätmigej. Vi har hyrt en lägenhet i närheten av stranden. Peniche är en minst sagt en lugn plats. Här finns många som gillar att surfa, åka skateboard eller handla i de många surfaffärerna. Det känns som att Peniche är under uppbyggnad. Det finns inte bara fiskrestauranger med skaldjur och sushi utan även italiensk mat och lite otippat världens godaste pizza i en så kallad pizzakiosk. Lövtunn botten med mozarella, färska körsbärstomater, ruccola  och annat grönt. Ja ni hör ju. Allt man vill ha på en pizza 🙂 Finns såklart pizzor som inte är vegetariska också.

    Noah har verkligen fått upp intresset för surf sedan vi var i Australien förra vintern. Det finns flera surfskolor här men han surfar hellre med Erik. Love har också provat men han hänger nästan hellre med mig på stranden. Tycker havet är lite kallt tror jag lillälsklingen. Har hört att ni har riktigt toppenväder hemma i Sverige. Njut av värmen och ta hand om varandra.

    Kram / Hanna W

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

  • Vårvindar friska – Önskar er en fin sista april

    På besök i huvudstaden. Vår och tulpaner. Mina barn Noah och Love. Den största gåvan. Villkorslös kärlek.

    Hej

    Vill bara titta in och önska er alla en fin Sista april/Valborg!

    Sista april för mig är en vilsam högtid med familjen och kanske med släkt eller vänner. Grilla och kika på en Valborgseld. Sista april är också förknippat med Uppsala och de år jag bodde där när jag läste på Universitetet. Studentmössor viftandes mot rektorn på balkongen av Carolina Rediviva, springturen längs med Carolina Redivivabacken, flottfärden, picknick i slottsparken, champagnefrukost med jordgubbar och dans på nationerna tills morgonljuset kom med sina första vårstrålar.

    Sista April är även bal på Uppsala slott med Erik och vänner, min lavendelfärgade långa balklänning i siden. Det är studentkören vid den stora slottsklockan sjungandes ”Vårvindar Friska”.

    Som liten handlade det bara om en enda sak. Att få vara uppe så länge som det bara var möjligt. Pappa som var eldvakt i området hade sagt att jag fick vara uppe så länge brasan brann så ni förstår att nu hade jag ett mål att arbeta mot. Vi startade flera dagar i förväg jag och grannbarnen. Jag hade dragit ihop de barn som bodde i området och förklarat allvaret och vikten av att göra den största brasan som någonsin hade skådats. Detta handlade om effektivt och välorganiserat arbete för att få utdelning i form av mer tid innan läggdags! Jag behövde liksom inte betala ut någon lön utan alla förstod vinsten.

    För att göra arbetet lite roligare vandrade vi alla på led till och från arbetet och sjöng en liten ramsa med melodi som jag skrivit. Den gick något i stil med ”Desto mer vi kämpar desto längre får vi vara uppe”. Det handlade inte bara om att släpa dit ris utan även om att försöka få bort all snö och allt smält vårvatten för att få de bästa förutsättningarna för elden. Hårt jobb men fantastiskt mysigt och rolig. Vem vet vi kanske fick vara uppe några minuter extra och det var det så klart värt!

    Vill visa er en anteckningsbok som jag fått av min vän Malin. Här samlar jag alla idéer och planer till framtida blogginlägg. Tror jag har idéer för ett helt år framöver nu så det är toppen att ha allt på samma ställe. Texten tycker jag är så gullig. ”You don´t have to do it all!” Visst är det så och viktigt att komma ihåg. Vi behöver inte göra allt vi planerat. Det är ok i alla fall. Boken kommer från Rice för dig som vill ha en likadan. Blommorna är prärieklockor.

    Kram / Hanna W